Docent Catharina Nolin, Konstvetenskapliga institutionen, Stockholms universitet

2007-2008

Syftet med projektet har varit att undersöka och analysera hur kvinnliga trädgårdsarkitekter under 1900-talets första hälft uppnådde en professionell yrkesidentitet. Många av de kvinnor som etablerade sig under perioden var välrenommerade och hade både offentliga och privata uppdrag, men är idag okända. Undersökningen har gjorts tematiskt med utgång i genus- och professionsperspektiv och utifrån följande frågeställningar: Hur fann kvinnor sin väg in i yrket och hur såg utbildningsgången ut? Vilka möjligheter hade de att verka och hade de andra uppdrag än männen? Hur såg deras sociala bakgrund och ekonomi ut? Publicerade de sig och medverkade de i tävlingar? Det ursprungliga syftet har följts, för några kvinnor har det dock varit svårt att få fram mer uppgifter än redan kända.

Projektets viktigaste resultat

Ett av de viktigaste resultaten är att kvinnor verksamma under perioden huvudsakligen var utbildade utomlands (Danmark, Tyskland, England), bl a därför att det var svårt att ordna den praktik som krävdes för inträde till de statliga skolorna och att de särskilda skolor för kvinnor som fanns inte syftade till professionell verksamhet. Därigenom bidrog de till att föra in nya impulser i landet. Ett viktigt forskningsmaterial utgörs av kvinnornas egna publikationer, vilka spänner över presentationer av egna verk, debattartiklar och minnesord till handböcker. Här hörs och syns deras egna utsagor, deras bidrag i diskursen och deras professionella strävanden inom yrket. Genom att gå in i författarskapen har jag kunnat visa hur de teoretiskt och professionellt förhöll sig till yrket, hur de medvetet använde publikationer för att presentera egna arbeten och för att aktivt delta i en professionsdebatt rörande arbetets estetiska och praktiska villkor liksom under vilka premisser de kunde verka. Den ofta omfattande publiceringsverksamheten kan idag vara enda källan till utförda verk (se viktigaste publikationer).

Att kvinnornas kön kunde vara ett hinder framgår tydligt av debatter under 1910- och 20-talen som både omfattade synen på dem som yrkespersoner och deras klädsel och utseende. Fredrika Bremer-förbundet hade en framträdande roll i strävan efter att ge kvinnor möjlighet att etablera sig på fältet. Att flertalet kvinnor förblev ogifta och verkade som privatpraktiserande trädgårdsarkitekter tolkar jag som att det var svårt att förena en yrkespraktik med äktenskap och barn liksom att de vid anställningar hos arkitekter eller vid offentliga förvaltningar hade svårt att avancera och inneha annat än underordnade positioner. Här finns tydliga paralleller till kvinnliga arkitekter.

Historieskrivningen rörande 1900-talets svenska landskapsarkitektur har huvudsakligen utgått från en manlig praktik utifrån vad män arbetat med (storskaliga projekt, offentliga parker osv). Detta har lett till underordning och osynliggörande av kvinnor, som bl a visat sig i en statusskillnad mellan olika typer av uppdrag. Ett exempel är Inger Wedborn vars osynliga position i jämförelse med hennes mångåriga kompanjon Sven Hermelin kan härledas till perioden efter hennes borgång och en historieskrivning som betonat hans roll på bekostnad av hennes. Min undersökning av Hermelins och Wedborns arbeten och publikationer visar att de var mera jämbördiga i sin yrkesutövning.

Med en utgångspunkt i verken, som villaträdgårdar, sjukhusparker, folkparker, flerbostadshus osv, får kvinnor en tydligare och mer rättvisande närvaro. Merparten av de sjukhusparker som anlades under 1900-talets första hälft skapades av kvinnor, ofta i samarbete med etablerade manliga arkitekter. Trädgårdsritningar har till skillnad från byggnadsritningar sällan bevarats, vilket gör det svårt att i efterhand tolka dessa miljöer. Villaträdgårdar förefaller ha gjorts till en kvinnlig domän i efterhand. I själva verket var detta det vanligaste uppdraget för alla i början av 1900-talet. Det har funnits en tendens till att koppla samman villaträdgårdar med en kvinnlig praktik och synen på hemmets sysslor. Genom att i förväg besluta om vad som är en kvinnlig praktik har en könskodad historieskrivning skapats. Markplanering vid flerfamiljhus var ett av Ulla Bodorffs mest omfattande uppdrag. Hittills har detta arbete främst omnämnts som romantisk funktionalism och som en nedtonad gestaltning med utgångspunkt i den existerande naturen. I min forskning framträder hon som en ytterst initierad yrkesperson med kapacitet att leda större anläggningsprojekt, inklusive stadsplanearbeten, radikala omformningar av landskap och detaljerade planteringsplaner. Undersökningen är ett viktigt bidrag till bostadsforskningen då markplaneringen hittills sällan ingått i denna.

Ett av Bodorffs mest omfattande uppdrag var folkparker, vilka har setts som en isolerad typ kopplad till folkrörelserna, men jag kan visa att de ofta planerades i samarbete med kommuner och att de fungerade som vilken offentlig park som helst. Det stora antalet folkparker (närmare 100) och bostadsområden visar att Bodorff hade mycket stort inflytande över människors vardag, men också spelade en ledande roll i ett professionellt perspektiv. En jämförelse med internationell forskning visar stora likheter med utvecklingen i USA. Kvinnor har etablerat sig ungefär samtidigt och verkat under liknande villkor, de har också raderats ur historieskrivningen under liknande omständigheter. Kvinnor etablerade sig tidigare inom yrket i Sverige än i övriga Norden.

Nya forskningsfrågor

De nya forskningsfrågor som genererats under projektet rör arbeten av kvinnliga trädgårdsarkitekter i relation till den institutionaliserade kulturvården. Den mycket begränsade diskussionen kring genus i relation till kulturarv väcker frågor kring vad vi bevarar och vems arbeten som skyddas. Vilken betydelse har kön för synen på vad som bör ingå i det gemensamma kulturarvet? Inget verk av en kvinnlig trädgårdsarkitekt är t ex byggnadsminne.

Projektets viktigaste publikationer

Projektet har hittills resulterat i sex artiklar (se publikationslista). Av dessa bedömer jag "Ester Claesson und die deutsch-schwedischen Beziehungen am Anfang des zwanzigsten Jahrhunderts" i Die Gartenkunst Heft 2 2009 och "Publicering och professionalisering. Om kvinnliga trädgårdsarkitekters författarskap som en väg till etablering och legitimering" i Bebyggelsehistorisk tidskrift nr 60/2010 som de viktigaste. I den första artikeln har jag kunnat sätta Ester Claessons verksamhet i en tydligare internationell och svensk kontext än tidigare, liksom precisera hennes arbete i Tyskland. Claesson presenteras ofta som introduktör av en brittiskorienterad trädgårdskonst i Sverige, men jag vill framhäva hur hon påverkades av Joseph Maria Olbrich och Paul Schultze-Naumburg, liksom den betydelse de tillmätte henne, visad genom hennes framskjutna position vid deras kontor och hur hon senare presenterade dessa som viktiga banbrytare inom fältet. Olbrich beskrivs ofta som den store konstnären som ledde alla projekt, men jag har visat att Claesson hade ledande ansvar vid hans kontor och självständigt utarbetade sina projekt.

I den andra artikeln visar jag att kvinnor publicerade sig som ett led i strävan efter etablering och legitimering, och som ett sätt att delta i professionsdebatter och att skapa diskurser. De hade ofta en klar strategi, det gällde att placera en ung yrkeskategori i ett professionellt sammanhang och att lansera sig själva som aktiva medskapare i en yrkesgrupp som skulle rymma män och kvinnor på lika villkor. Ett manuskript till en monografi är under färdigställande, därtill kommer en artikel om Ulla Bodorff och ett bidrag i en amerikansk antologi om kvinnliga trädgårdsarkitekter.

Projektet har redovisats vid följande konferenser, seminarier och föreläsningar:
"Kvinnliga trädgårdsarkitekter i Sverige under 1900-talets första hälft. Mot en professionell yrkesidentitet", forskarseminarium och föreläsning, Konstvetenskapliga institutionen, Stockholms universitet 2008.
"Arkitekter, trädgårdsarkitekter och allmänheten. Om 1930- och 40-talens yrkesdebatter inom trädgårdsområdet", paper, Forum för trädgårdshistorisk forskning 2010.
"Ester Claesson - Schwedische Gartenarchitektin und unbekannte Mitarbeiterin von Joseph Maria Olbrich und Paul Schultze-Naumburg", paper, forskarnätverkets Frauen in Gartengeschichte konferens, Stralsund 2010.
"Landscape planning, social aims and an eye on eternity. On Ulla Bodorff's creative activity",
föreläsning, masterkursen Landscape Design Studio, Arkitekturskolan, KTH 2011.
"Landscape architects and women landscape architects. One or two histories of landscape architecture?", paper vid "Uncertainties: Concepts, Aesthetics and Values. Research in Progress at the Department of Art History, Stockholm University with Janet Wolff 2011.
"1900-talets begravningsplatser - ett kulturarv värt att bevara? Symposium om kyrkligt kulturarv, Konstvetenskapliga institutionen, Uppsala universitet 2011.
"Upphovsman: okänd kvinna. Om östgötska parker och trädgårdar skapade av kvinnliga trädgårdsarkitekter", föredrag Östergötlands museum 2011.

Projektet presenteras vid följande konferenser under 2012:
"Landscape architecture, historiography and today's practice", konferensen Architectural history and practices, arrangerad av avdelning för arkitektur, Chalmers och Institutionen för kulturvård, Göteborg maj 2012.
"Women landscape architects, cultural heritage and recognition", sessionen "Theorizing Gender in Heritage Studies", Re/theorization of Cultural Heritage Studies (Association of Cultural Heritage Studies), Göteborg juni 2012.
"Modernist residential areas in Sweden - a cultural heritage worth preserving?", 12th International Docomomo Conference, "The Survival of Modern - From Coffee Cup to Plan", Helsingfors augusti 2012.
"Gender and class issues in relation to urban space and green areas in Sweden c. 1940 to 1970", 11th International Conference on Urban History, Prag september 2012 (European Association of Urban Historians).