Inledning
Studien har syftat till att ge kunskap om vilka roller och betydelser det civila samhällets organisationer har för personer med psykiska funktionshinder i Sverige. Som utgångspunkt har bland annat två av de mest betydande organisationerna studerats: RSMH av ”röst”-karaktär och Fountain House (FH) av ”service”-karaktär. Vilka institutionella logiker bygger organisationerna på, vad gör de och vilken position har de gentemot andra aktörer? Studien har genomförts genom tre delstudier. Den första bestod av en kunskapsöversikt av internationell forskning om civilsamhällets organisationer och deras roll på psykiatriområdet. Den andra studien bestod av en fallstudie där samtliga verksamhetsberättelser från RSMH-lokalföreningar i Sverige samlades in och analyserades. Den tredje delstudien var en närstudie av tre orter (tre så kallade organisatoriska fält) där frivilligorganisationernas roller och relationer gentemot det offentliga kartlades och analyserades genom intervjuer på plats. Datainsamlingen genomfördes mellan 2008 och 2010. Vissa avsteg från projektplanen har gjorts, främst i form av den ovan nämnda systematiska forskningsgenomgången som tillkom efter att forskarna identifierat ett behov att kunna placera in det svenska materialet i en internationell kontext. 

Resultat av studien
Den första delstudien syftade till att undersöka hur civilsamhällets roll och funktion på psykiatriområdet beskrivs i vetenskaplig litteratur. Vi gjorde sökningar i en rad databaser och valde ut vetenskapliga artiklar från de senaste tio åren. Efter flera steg av sortering och exkludering genomfördes analyser av kvarvarande artiklar utifrån en modell där vi klassificerade arbetena efter axlarna röst-service och konflikt-konsensus. Resultaten visade på att det alltigenom dominerande perspektivet på ”non-profit organizations” var som serviceproducenter i samarbete (konsensus) med det formella vård- och stödsystemet. Ett mindre antal studier uppmärksammade organisationernas roll som ”röst” eller intressepolitisk aktör, och endast några få exempel fanns på aktörer med ett tydligt konfliktperspektiv gentemot vårdsystemet. Våra slutsatser var att resultaten låg i linje med en internationellt välbeskriven rörelse av hybridisering där civilsamhällets organisationer i allt högre grad kompletterar eller till och med lämnar funktionen som intressepolitisk påtryckare till förmån för att bedriva verksamhet och erbjuda olika former av service till målgruppen. 

Den andra studien bestod av en analys av verksamhetsberättelser från alla RSMH:s lokalföreningar från år 2007. Syftet var att undersöka föreningarnas inriktning och aktiviteter samt deras relationer till andra ideella eller formella aktörer. Vi fann att den typiska lokalföreningen var liten, saknade anställd personal och hade begränsad tillgång till ändamålsenliga lokaler. En intressant iakttagelse var aktiviteterna som dominerades av sociala trivselaktiviteter, som oftast var väl beskrivna i verksamhetsberättelserna. Mycket vanligt var också utbildningsinsatser inom föreningen, oftast genomförda som studiecirklar i samarbete med ABF. Mer strukturerade verksamheter som sysselsättning och arbetsrehabilitering förekom i mycket liten utsträckning. ”Röst”-funktionen effektuerades främst via lokala samarbetsforum dit man inbjöds av kommunen eller landstinget. I vår analys jämförde vi resultaten med den internationella litteraturen där utvecklingen beskrivits som en hybridisering mot allt mer ”service provision”. En vanlig kategori har benämnts som Social Movement Service Organizations” (Meyer 2010), vilket innebär organisationer som utifrån en bas i brukar- och patientrörelsen med tiden utvecklar en samtidig inriktning mot att bedriva verksamheter i form av t.ex rehabilitering, sysselsättning och formaliserade självhjälpsgrupper. Vi kategoriserade i stället den typiska svenska RSMH-föreningen som en ”Social Movement Peer Organization”, där trenden mot serviceproduktion var svag men där istället trivselaktiviteter och olika former av informellt kamratstöd var framträdande. I kontrast mot den internationella rörelsen alltså. 

I vår sista delstudie studerade vi dynamiken mellan civilsamhällets organisationer och de formella vård- och stödgivarna på tre organisatoriska fält. Orterna valdes efter storlek och geografisk placering men inbegrep alla en RSMH-förening och ett fontänhus. I vårt material, en serie intervjuer med olika aktörer på varje ort, identifierades ett samspel där organisationerna handlade med en stark medvetenhet om andras position och inriktning. Civilsamhällets organisationer kunde ha en väldigt skiftande status i det lokala sammanhanget, från modellverksamhet som andra imiterade till föreningar med en marginaliserad position utan egentligt handlingsutrymme. Gemensamt var ett starkt beroende av kommunen och landstingets vilja och resurser. Likväl som det fanns en viss lockelse hos föreningarna att orientera sig mot att bli en serviceproducent så identifierades en drivkraft hos kommunerna att inkludera inslag med drag från intresseorganisationernas arbete, så som brukarmedverkan och brukarinflytande. I flera fall fanns exempel där kommunala verksamheter inkorporerade särdrag från frivilligsektorn i den egna organisationen. På så sätt fanns tendenser till en samtidig hybridisering även hos de offentliga aktörerna. Ytterligare en slutsats från studien var det starka beroendet hos de ideella aktörerna av enskilda nyckelpersoner, som ofta utnyttjades i en hel rad sammanhang som representanter för organisationen och målgruppen. 

Nya forskningsfrågor
Projektet har kommit att intressera sig särskilt för aktuella förändringstendenser på civilsamhällets arena, men även för vilken roll som det offentliga fyller. När vi speglar våra resultat mot internationell forskning på området så framstår den många gånger intima relationen mellan de ideella aktörerna och framför allt kommunen som anmärkningsvärd. Konsensusinriktningen dominerar, och beroendet av kommunal finansiering och inblandning väcker frågor om det finns alternativa strategier i samspelet som kan utnyttjas och i så fall hur. Vi har endast flyktigt analyserat tendensen till dubbel hybridisering där både det offentliga och det ideella inkorporerar element från varandra i syfte att vinna legitimitet och handlingsutrymme. Här finns skäl att fördjupa analysen, liksom att studera i vilken utsträckning den för andra non-profit organisationer beskrivna processen av att låna begrepp och logiker från den privata sektorn. Varför syns den inte på det psykiatriska området? Våra slutsatser att den största brukarorganisationen RSMH bibehållit fokus på informellt kamratstöd och trivselaktiviteter anser vi också behöver kompletteras med fördjupade studier. Hur kan vi förstå denna stabilitet, och vilka faktorer påverkar huruvida en hybridisering kommer att ta fart i riktning mot serviceproduktion? Här blir det angeläget att inkludera frågor som rör aktuella svenska samhällstendenser, inte minst den politiska strategin att skapa utrymme för privata och alternativa aktörer på det socialpsykiatriska fältet. Detta sker idag bland annat genom tillämpningen av lagen om valfrihetssystem som trädde i kraft 2009.

Studien genomfördes i samarbete med docent Urban Markström, Umeå universitet (Dnr C2007-1241). Ansvaret för studien och dess publicering fördelades lika mellan forskarna.