Lorenzo Casini, Filosofiska institutionen, Uppsala universitet

2008-2010

Projektets huvudsyfte var att undersöka renässansens filosofiska debatter om frihet och determinism med särskild fokus på aspekter som är relevanta för förklaringen av mänskligt handlande. Under renässansen reagerade många humanister och skolfilosofer på fatalistiska föreställningar enligt vilka människans liv är underkastad stjärnorna, samt försökte klargöra det sätt på vilket människans fria vilja kan förenas med guds försyn. Trots att dessa debatter varit föremål för undersökning under det senaste århundradet finns ännu inte någon kritisk filosofisk analys av uppfattningarna om mänskligt handlande som föreligger implicita i dem.

Projektet syftade till att undersöka dessa debatter utifrån frågor som har att göra med förutsättningarna för moraliskt ansvar, skäl för handling, samt förhållandet mellan känslor och förnuft. Projektet syftade även till att försöka klargöra bakgrunden till begrepp om fri vilja, försyn, öde, kontingens och determinism som var förhärskande under renässansen med syftet att belysa den roll som dessa uppfattningar spelat inom naturfilosofi i allmänhet, samt inom moralfilosofi och förklaringen av mänskligt handlande i synnerhet. En annan uppgift var att diskutera hur religiösa och moraliska värderingar skildes från vetenskapliga och sekulära med avsikt att klarlägga en utveckling som ofta förknippas med tidig modern filosofi och vetenskap.

Projektets viktigaste resultat och publikationer

Renässansen betraktas i regel som en tid då människan kom att uppfatta sig själv som en självbestämmande varelse utan inskränkningar. Det mest kända uttrycket för denna hyllning av människonaturens förmågor är Pico della Mirandolas "Oratio de hominis dignitate". Ett av projektets resultat är konstaterandet utifrån det undersökta materialet att detta synsätt, som återfinns även hos bland andra Bartolomeo Fazio, Giannozzo Manetti och Marsilio Ficino, var inte lika dominerande i renässansens tankevärld som den vedertagna uppfattningen tycks göra gällande. De undersökta debatterna präglades tvärtom av ett visst mått av pessimism när det gäller frågan om förenligheten mellan människans frihet och den gudomliga försynen eller den astrologiska determinismen. En framträdande uppfattning gjorde gällande att människan är en varelse vars självbestämmande är ytterst begränsad. Detta har inneburit en viktig förändring i förhållande till projektet ursprungliga plan.

Ett ytterligare resultat av projektet avser en viktig förskjutning i diskussionen kring människans frihet från medeltidens debatt kring människans förmåga att fritt välja mellan olika alternativ till en debatt om denna frihets utsträckning. Man övertog moralpsykologiska förklaringsmodeller avseende förmågan att fatta fria beslut (liberum arbitrium) från medeltidens filosofi, men riktade in diskussionen till att huvudsakligen handla om den metafysiska frågan om räckvidden av denna frihet. Flera av projektets resultat kretsar kring denna förskjutning som kom till uttryck på flera olika sätt.

Uppsatsen "En renässansaristoteliker om den mänskliga frihetens gränser: Simone Porzios 'An homo bonus vel malus volens fiat'" diskuterar aristotelikern Porzios undersökning av huruvida våra etiska dispositioner är något som det står oss fritt att forma eller om de snarare bestäms av externa faktorer. Porzios analys erbjuder ett säreget förslag till lösning av problemet och hans utläggning av den aristoteliska etiken vävs samman med religiösa teman som har starka kopplingar till ståndpunkter som betraktades som heterodoxa från ett katolskt perspektiv. Porzios strategi är att inom ramarna för den aristoteliska filosofin visa att människan är tillräckligt fri för att själv välja mellan gott och ont, men att hon i utövandet av denna frihet hindras av en lång rad betingelser och därför är i behov av den gudomliga nåden. Att överdriva människans frihet eller att omintetgöra den, skulle däremot göra den gudomliga nåden antingen överflödig eller verkningslös.

Uppsatsen "Frihet och nödvändighet i Lorenzo Vallas 'De libero arbitrio'" behandlar renässanshumanisten Vallas diskussion av problemet om förenligheten mellan den gudomliga försynen och den mänskliga fria viljan. Vallas text präglas av en strävan att ersätta skolastikens rationella teologi med en humanistisk teologi grundad på retoriska principer och kan beskrivas som ett försök att göra upp med den medeltida teologins filosoferande kring människans förmåga att fritt välja mellan olika alternativ. I uppsatsen analyseras Vallas ståndpunkt i ljuset av modern kompatibilism och A. J. Ayers uppfattning om att det är tvång och inte kausalitet som bör ställas mot frihet. Slutsatsen är att Vallas syn på mänskligt handlande uppfyller alla de villkor som Ayer ställer för att kalla en handling fri.

Forskningsprojektet har delvis bedrivits i samarbete med det av RJ finansierade programmet "Understanding Agency". Delar av arbetet har presenterats på seminarier och internationella konferenser i München, Göteborg och Uppsala.

Nya och obesvarade forskningsfrågor

Den i särklass mest intressanta skrift som undersökts inom projektets ramar är Pietro Pomponazzis mycket omfattande arbete "Libri quinque de fato, de libero arbitrio et de praedestinatione". Det är ett komplext verk kring vilket det uppstått många frågor inom den samtida forskningen. Den första delen av skriften består av en filosofisk undersökning av förenligheten mellan världens gudomliga inrättning och den mänskliga friheten. Den andra delen är ett teologiskt försök att förena mänsklig frihet med gudomlig försyn. Den mest centrala frågan inom den samtida forskningen är hur dessa två delar förhåller sig till varandra. På denna punkt har projektet inte genererat något svar. Ett opublicerat manuskript föreligger, men flera detaljer återstår att utreda.

De två publikationer som omnämnts ovan, tillsammans med arbetet kring Pomponazzis text, kan även ses ett bidrag till ett av projektets övriga syften, nämligen att diskutera huruvida religiösa och moraliska värderingar skildes från vetenskapliga och sekulära.

En fråga som har uppstått som ett direkt resultat av denna del av projektet och som vore värd att utreda närmare är i vilken utsträckning dessa debatter föregripit eller påverkat de tidigt moderna filosofer som i förklaringen av mänskligt handlande övergav teorier baserade på praktiskt förnuft för att istället anamma rent motivationsbaserade förklaringsmodeller. Något som möjligtvis skulle kunna bidra till att kasta ljus över denna forskningsuppgift vore en undersökning av teoretiska förhållningssätt till djurens beteende under renässansen, en uppgift som låg utanför ramarna för detta projekt.