Projektets syfte 
Syftet har varit att utifrån föreställningen om representativitet i förvaltningen som ett demokratiskt värde, undersöka rekrytering och socialisering av personer med flerspråkig och flerkulturell kompetens till offentlig förvaltning, liksom språkets betydelse som arbetsredskap i en kontext med höga krav på kommunikativa färdigheter. En kärnfråga har varit hur kompetensöverföring och förnyelse i statliga myndigheter sker när Sverige förvandlats till ett flerspråkigt samhälle med svenska som huvudspråk, bland annat fastställt i Språklagen från 2009 och i andra språklagar som erkänner rätten till olika språk.

Det empiriska materialet är insamlat utifrån en etnografisk ansats. Det kommer från åttioen praktikanter och deras handledare vid femtio statliga myndigheter under tio veckors praktik i en särskild akademisk förvaltningsutbildning. Primärmaterialet består av skriftliga kommunikationsetnografiska rapporter, intervjuer med handledare och praktikanter, fokusgruppsamtal mellan praktikanter samt videoinspelade handledningssamtal som analyserats med samtalsanalytisk metod. Praktikanterna hade en utländsk akademisk examen och yrkeserfarenhet som jurister, samhällsvetare och ekonomer. 

Projektets tre viktigaste resultat
Projektet har arbetat med en övergripande analysmodell i tre tolkningsramar där teoretiska och empiriska angreppssätt interagerar och speglas i varandra: policy, planering och professionell praxis. Ett resultat knutet till den ideologiska och teoretiska policyramen är att en representativ byråkrati, det vill säga en offentlig förvaltning som speglar befolkningens sammansättning, kan bidra till att förverkliga den politiska demokratin med stöd i olika argument, såsom legitimitet och social rättvisa, men även effektivitet och rättssäkerhet. Till detta är dock kopplat ett antal dilemman som blir synliga när man studerar hur en sådan policy implementeras i styrdokument och planering, samt i vardaglig praxis. 

Ett sådant resultat visar att statens officiella planering för mångfald i offentlig förvaltning i hög grad innebär essentialism i så måtto att underrepresenterade grupper tilldelas en tillskriven identitet för att förvaltningens mål om ökad etnisk och kulturell mångfald ska uppfyllas. Ett mer intersektionellt synsätt på identiteter, där varje individs unika sammansättning av bakgrund och tillägnade kompetenser lyfts fram, behöver artikuleras men framför allt implementeras vid rekrytering, kompetensförsörjning och dagligt arbete. Därmed uppnås ett mer inkluderande synsätt på mångfald på offentliga arbetsplatser som också bär ansvar genom ett normerande arbetsgivarskap. Praktikanterna i studien, som tillskrivs epitetet mångfaldsrepresentant utifrån sin etniska bakgrund, får ofta kämpa för att deras akademiska utbildning, yrkeserfarenheter och flerspråkiga kompetens ska synliggöras, värderas (i dubbel bemärkelse), förstås och tas tillvara. Praktikanterna underkastas anpassningens villkor i balansgången mellan ett kritiskt förhållningssätt till denna rolltilldelning och viljan till socialisation för att få ett jobb som svarar mot deras kvalifikationer. Det finns såväl framgångshistorier som besvikna praktikanter, fastän många idag har arbeten inom statlig förvaltning. En myndighet som verkar lyckas väl i sitt mångfaldsarbete är Skatteverket.

Ytterligare ett resultat återfinns i mikroanalysen av videoinspelade handledningssamtal mellan praktikanter och tjänstemän. I samtalen diskuteras projektuppsatser, inklusive språkanvändning. Den interaktionella analysen visar hur olika typer av handledningsstilar hos tjänstemän kan knytas till ett så kallat expert-equality-dilemma. Den tysta kunskap som en erfaren tjänsteman relevantgör tar sig uttryck i samtalsaktiviteter som visar å ena sidan induktiva/inkluderande/egalitära och å andra sidan deduktiva och konserverande förhållningssätt till socialisation och språkutvecklande arbetssätt. Detta kan i sin tur överföras till strategier på makronivå, där förvaltningen i sin planering och i policydokument gynnas av ett brett synsätt på flerspråkighet både i internt myndighetsarbete och i extern kommunikation med medborgarna. Det innebär ett brett utbud av resurser för översättning, tolkning och klarspråk liksom satsning på språkgranskning och internt språkstöd för att uppnå värdemål som rättssäkerhet, effektivitet och ett inkluderande demokratiskt samhälle.

Nya forskningsfrågor som har genererats genom projektet
Projektet skulle gynnas av en uppföljande studie av praktikanter och handledare.  Forskningen visar att språkinlärning och integration tar tid, och det vore intressant att se hur det som framstod som utmaningar uppfattas efter några år. Även förvaltningens förändringsarbete vad gäller flerspråkig kompetens skulle kunna studeras.

Praktikanterna går en särskild förvaltningsutbildning för utländska akademiker. Frågan är om utbildningar för utländska akademiker bör skräddarsys.  Detta tangerar den ständiga frågan för forskare i mångfald om hur man kan bryta ut och studera fenomen utan att samtidigt bidra till att (re)konstruera kategoriseringar man vill ifrågasätta. En jämförande studie av hur praktikanter från en allmän förvaltningsutbildning insocialiseras i förvaltningens språk- och textvärldar vore intressant. 

Då det gäller tillägnandet av det svenska förvaltningsspråket, särskilt i skriven form, visar många praktikanter en intressant och lite överraskande språkutveckling. Många arbetar för att formalisera, abstrahera och nominalisera sina texter. De strävar ibland efter en formell stil som de mött i sina tidigare hemländer. Nu möter de en strävan efter klarspråk och språklagens ideal att med demokratiska förtecken göra myndighetsspråket ”vårdat, enkelt och begripligt”. Klarspråket utvecklas dock inte alltid så självklart och en studie kunde vara informativ för forskning om andraspråksutveckling.

Projektets internationella förankring
Främst har kontakter knutits med Kanada, som har ett av de mest utmejslade och lagfästa språkprogram som finns för statstjänstemän, såväl vid rekrytering och kompetensutveckling som i det interna arbetet. Engelska och franska har hög politisk status som officiella språk, medan diskussionen om stora invandrarspråk inte haft samma genomslag. 

En jämförelse kan göras med forskning om före detta totalitära regimer i östra Europa och deras omvandling till demokratier. Där innebär nyskapat förtroende för statliga myndigheter en särskild utmaning. Många praktikanter har denna bakgrund och är mycket aktiva i sin metareflektion kring tjänstemannarollen och dess betydelse för demokratins förverkligande. Det är en rollförståelse som statstjänstemän med svensk bakgrund borde ha stor nytta av. 

Kontakter har även knutits med forskare i Schweiz, Finland och Wales. Internationell forskning kring statstjänstemän och språkfrågor kopplade till demokrati, representation och flerspråkighet är dock fortfarande begränsad.

Forskningsinformativa insatser utanför vetenskapssamhället
Föredrag har hållits för statstjänstemän särskilt intresserade av språkfrågor, t.ex. vid Språkdagen anordnad av Språkrådet. Dessutom har utbildningsinsatser gjorts för språkkonsulter och för lärare som utbildar akademiker för arbetslivet, liksom för dem som bedömer språkfärdighet i samband med yrkesverksamhet. En workshop har hållits som uppföljning med handledarna på praktikplatserna.

Inom kandidatprojektet Arbetskommunikation i ett flerspråkigt samhälle har studenterna använt delar av materialet för mindre forskningsstudier. Det har handlat om identitetsfrågor, om bedömning av språkfärdighet vid rekrytering, om skriftliga och muntliga praktiker som tjänstemän möter i sitt arbete.

Projektets två viktigaste publikationer samt ett resonemang om dessa
I boken I det offentligas tjänst. Nya förutsättningar för tjänstemannarollen utreds i artikeln Representation, mångfald och förnyelse i offentlig förvaltning (2013) frågan om hur en representativ förvaltning kan ses som en del i att förverkliga en demokrati. Exemplen i boken tar upp EU-inträdet och EU:s utvidgning i östra Europa, men framför allt analyseras styrmekanismerna i den statliga utredningen Fokus på mångfald – strategisk kompetensförsörjning i staten. Den svenska förvaltningens tröghet i att tillvarata utländska akademikers yrkeserfarenhet, flerspråkighet och kulturella bakgrund problematiseras. En avslutande reflektion gäller hur en bredare organisatorisk pluralism kan ersätta fokus på en utpekad grupp med fokus på alla tjänstemäns gemensamma erfarenheter och delade mål i en verksamhet under förändring.

Artikeln Praktikanten som kommunikationsetnograf: insocialisering i myndigheters textkulturer (2009) lyfter den metodologiska frågan om hur deltagarperspektivet fångas i praktikanternas egna kommunikationsetnografiska rapporter. De iakttar, beskriver och reflekterar i dem kring muntliga och skriftliga praktiker i intern och extern kommunikation. Den autoetnografiska metoden är ett redskap för lärande och språkutveckling och förefaller särskilt lämpad för kopplingen mellan utbildning och arbete, särskilt i ett interkulturellt sammanhang. Utgångspunkten är egna erfarenheter som oftast inte delas av andra i gruppen. Analysen visar också att myndigheter har få redskap för att göra behovsanalyser av språkliga krav i statlig förvaltning. Resultaten kan användas som underlag för rekrytering och en noggrannare beskrivning av de muntliga och skriftliga kommunikativa resurser som olika typer av handläggare behöver i offentlig förvaltning. 

Publiceringsstrategi
Två artiklar till internationella tidskrifter är under arbete. En gäller mikroanalysen av handledningssamtal mellan expert och lekman. Även en antologi om dimensioner av flerspråkighet på offentliga svenska arbetsplatser planeras med en annan forskare.