är rasism ett kolonialt arv? Eller är den en konsekvens av behovet att definiera ”folket” inom demokratiska politiska system? även om dessa perspektiv inte nödvändigtvis motsäger varandra - de har gemensamma drag och har kombinerats i ett antal historiska analyser av ras och rasism - pekar de i slutändan i olika riktningar. Från ett postkolonialt perspektiv kan man föreställa sig att rasismen upphör som ett resultat av en utvidgad avkoloniseringsprocess på kulturell och strukturell nivå. Men om rasism betraktas som ett konstitutivt element för den moderna demokratin är det att förvänta att varje utvidgning av demokrati samtidigt innebär en expansion av rasism.



Detta projekt syftar till att undersöka spänningen mellan postkoloniala och biopolitiska perspektiv på rasism och reflektera över vad dessa spänningar innebär för vår historiska förståelse och för hur antirasistiska strategier tänks ut. Arbetet kommer att genomföras genom att testa de två nämnda teoretiska perspektiven på ett specifikt fall som tillför analysen ofta förbisedda synvinklar.



Det empiriska fallet är den postkoloniala rasismhistorien i Colombia med fokus på medborgarskapets gränser i republiken. Det valda fallet ger bland annat fördelen att förse analysen med empiriska data som vanligen lämnats obeaktade i postkoloniala och biopolitiska studier.


Det långa inbördeskriget i Colombia är dessutom speciellt intressant för analysen av rasism som mekanism för konstituering av en nationell befolkning genom exkluderingen av interna fiender.