PROJEKTETS SYFTE OCH HUR DET UTVECKLADES UNDER SABBATICAL TIDEN
Projektets syfte var att i en bok syntetisera den forskning som jag har bedrivit under flera år om kroppens politik i Polen, Sverige och Tyskland under mellankrigstiden samt i samtiden. Denna rumsliga och temporala jämförelse uppvisar ett oväntat mönster som ställer vedertagna föreställningar på ända. Boken besvarar två huvudfrågor: (1) Hur kommer det sig att Tyskland och Polen som numera framstår som ”konservativa” avseende reproduktiva rättigheter, och restriktiva i tillämpningen av biomedicinen, samtidigt uppfattas som föregångsländer beträffande rätten till kroppslig integritet, medan Sverige däremot, som ur dagens perspektiv räknas som ”liberalt”, historiskt prioriterat samhällets rätt att gripa in före individuella rättigheter? (2) Hur har kvinnorörelserna utmanat dominerande diskurser i dessa länder och hur kan deras sinsemellan olika sätt att prioritera och politisera frågor kring den kvinnliga kroppen förstås?  
Min avsikt var att bidra till det mångfacetterade internationella forskningsfältet om kroppen genom användandet av ett analytisk ramverk som förenar samhälls- och kulturvetenskapliga teoretiska perspektiv och kan frambringa mer systematiska insikter om interrelationen mellan kroppen, vetenskap, demokrati, nationella projekt och genusrelationer. Huvudfokus för min forskning förblev under projektet i stort oförändrat. Utarbetning och ekvivalent användning av det tvärvetenskapliga analytiska ramverket i tre länder och under två tidsperioder visade sig vara mer utmanande än jag förväntat mig. Arbetet med bokmanuskriptet fortsätter utöver den planerade tidsramen.
 
DE VIKTIGASTE RESULTATEN OCH BIDRAGEN TILL INTERNATIONELLA FÄLTET
Det analytiska ramverket visade sig även, utöver vara fruktbart för den empiriska analysen, utgöra ett viktig bidrag till feministisk teoretisering genom att sammanföra jämförande feministiska medborgarskapsstudier (som hittills föga beaktat livsvetenskaper och dess eugeniska förelöpare) med insikter från tvärvetenskapliga vetenskapsstudier om relationen mellan livsvetenskaper och demokratins förvandling (där genusperspektivet däremot lyser med sin frånvaro). Boken utvecklar konceptet politiska epistemologier och fördjupar och problematiserar det genom att inkludera genus och temporalitet. Det som gör denna temporala komparation särskilt givande är att båda utgör formativa perioder, samtidigt som de representerar skilda kunskapsordningar. Den anatomiska, organiska uppfattningen om kroppen som fast enhet ersätts numera av den molekylära, föränderliga, ”läckande” kroppen. Inom den politiska sfären finns det en parallell förändring från hierarkisk regering med inriktning på planering och rationalisering av samhället till governance via koordination inom nätverkssamhället samt uppmaningar till aktivt medborgarskap och deltagande. Den empiriska analysen utforskar hur dessa idealtypiska kunskapsordningar materialiserar sig i vederbörande kontext. Fokus på temporalitet möjliggör att utforska olika konfigurationer av rum för artikulation samt identifiera specifika nationella ”tankestilar” som etableras över tid i vilka meta-narrativer om den egna nationell historien utgör en viktig analytisk dimension. Monografin utvecklar argumentet att ”stora” debatter kring kroppsfrågor är uttryck för att samhällen befinner sig i faser av grundläggande transformationer, där formativa gränsdragningar mellan privat/offentlig, medborgarskap och national tillhörighet omförhandlas.
Analysen av mellankrigsperioden belyser vilken avgörande roll olika konstellationer av statsformering, nationsbildning, klassförhållanden och demokratisering har för uppkomsten av specifika politiska möjlighetsstrukturer, och det utrymme som ges kvinnorörelsen att utmana dominerande diskurser. I alla tre länder har föreställningar om kroppen och nationalstaten som en sluten enhet materialiserat sig i olika sammanvävningar mellan social, medicinsk och befolkningsdiskurser. Tyskland utmärker sig genom en utpräglad genusdelning mellan tidiga sociala rättigheter, som säkerställer maskulin status, och en stark mobilisering kring reproduktiva rättigheter som ”kvinnors rätt”. Det var en genusdelning som påbörjades innan Första Världskriget som en reaktion mot en stark misogyn pronatalistisk debatt, vilken tolkades som ”födelsetvång”. Kravet på avskaffande av abortförbudet i strafflagen formulerades ”i namn av kvinnans personliga frihet”, och ledde till massmobilisering och i Weimarrepubliken till en av de mest tillåtande lagstiftningarna i Europa. Dessa debatter var inbäddade i ett eugenisk språk, men den starka rättsstatliga traditionen hindrade införande av anti-natalistiska tvångsåtgärder till NS-regimen kom till makten. Sverige däremot hade en tydligt mindre uppdelad ordning efter genus, såväl gällande sociala som politiska rättigheter. Införande av en allmän medicinisk inspektion i Sverige och en i kampen mot veneriska sjukdomar förpliktande rätt till sjukhusvård i början av 1800-talet var internationellt sett unikt. Införandet av dessa åtgärder i Sverige banade väg för senare tvångsingrepp, bl.a. äktenskapsförbud från 1915 och den 1934 införda steriliseringslagen. En politisk epistemologi blev etablerad som tillämpade ”universella” lika rättigheter för alla medborgare och underordnade individuella rättigheter gentemot kollektiva. I Sverige var det inte förrän på 1970-talet kvinnorörelsen accepterade reproduktiva rättigheter som individuella rättigheter. Den polska situationen, å sin sida, var stark präglad av landets delningar samt den återvunna suveräna staten efter 1918, firad som en ”fysisk återfödelse” i behov av ”moralisk återfödelse”. Kvinnorörelsen var del av denna moralisk-kulturella tankestil. Den Andra Republiken kännetäcknades av en uppdelning mellan en republikansk-civil och en etnisk-sakral-nationalistisk konception av staten. Polen antog en moderat reglering: steriliseringar diskuterades, men fick aldrig breddare stöd, abortlagstiftningen reformerades, men utan den i lagförslaget inkluderade sociala indikationen. Däremot införde man 1956 en relativt tillåtande abortlagstiftning:begreppet ”medvetet moderskap”, som myntades av den polska sexualreformrörelsen i slutet av 1920-talet, cirkulerade återigen i den offentliga debatten under statssocialismen.
Utforskning av den samtida perioden tydliggör hur somliga element av formerande tankestilar reser genom tiden. Rester från mellankrigstidens diskurser och epistemologier påverkar politisering av kroppsliga rättigheter från och med 1970-talet och framåt. Detta gäller speciellt den nya biomedicinen. De två epistemologiska ordningarna överlappar varandra och blandas inom sin nationella kontext.   Tyskland var det enda landet där det blev en massmobilisering mot de nya teknologierna och kritiken formulerades i termer av ”födelsetvång” och riktade sig mot ”medikalisering” av kvinnokroppar samt medicinska ”lyckolyft”.  Denna inramning resonerade med andra diskursiva krafter och ledde till en restriktiv lagstiftning, men också till en participatorisk vändning i teknikpolitiken.
I den svenska kontexten, förblev en kortare kritisk debatt utan bredare resonans. Huvudargumentet för de nya teknologierna formulerades i överenstämmelse med den utilitaristiska etiktraditionen, genom att åberopa det lidande oönskad barnlöshet orsakade. Under 1990-talet, när konceptet om vetenskapssamhället lanserades som den nya svenska modellen, blev en kritisk position alltmer framställd som ”fundamentalism” och landet fortsatte därmed den traditionella politiska tankestilen med expertdominans. Den polska debatten om de nya teknologierna blev en fortsättning av det så kallade ”abortkriget”, och blev en av den nya demokratins grundläggande frågor. Den första, faktiskt ganska tillåtande lagstiftningen på området, antogs 2015 under den liberal-konservativa regeringen. Kvinnorörelsen mobiliserades för att säkerställa tillgången till behandling och åberopa ”medvetet moderskap”. Utmärkande i den polska debatten var att motståndare pekade ut barn som föddes med hjälp av denna teknik som ”infekterade” och ett hot mot den ”polska nationen”. Denna inramning lutade sig således mot tidigare epokers föreställningar om smittsamma sjukdomar och konspiratoriska tankemönster.

NYA FORSKNINGSFRÅGOR
Det analytiska ramverket samt den genomförda analysen lyfter fram diskussioner kring gränsdragningar av olika dimensioner av medborgarskap, som även noterades i EU-projektet FEMCIT (Gendered Citizenship in Multicultural Europe: The Impact of Contemporary Women's Movement) och påföljande publikationer, från vilka detta bokprojekt utvecklade sig. Förslaget här är att inte fokusera primärt på avgränsningar mellan olika dimensioner, såsom kroppslig, intim och biologisk, utan att i denna bok snarare föra fram en ny ”fjärde” kategori som uppvisar hur den medborgare/arbetstagare samhällsvävnad - som frambringade den klassiska triangeln: civila, politiska, sociala medborgarrättigheter - har transformerats i grunden. Idag befinner sig spörsmål om förkroppsligande, släktskap, tillhörighet, corporalitet, livet och levande materia i centrum för strider inom ”body politic” dvs statskroppen, i knutpunkten av samhälliga omdaningar varför distinktioner mellan ekonomi och kultur suddas ut. Det biomedicinska fältet har banat vägen för en ny politiserad intimitet, vilken förvandlade emotioner till mäktiga argument för rättigheter. Det kan uppfattas som en del av en bredare transformation och känslomässig governmentality, som kräver noggrann vetenskaplig granskning från ett genusperspektiv.
IMPLEMENTATION OCH INTERNATIONELLA DIMENSIONER AV PROJEKTET
Under forskningsperioden på 12 månader vistades jag två veckor vid Universitet i Warszawa och deltog i universitets genusprogram. Under hösterminen 2016/17 var jag gäst vid Centret för Kvinno- och genusforskning vid Berlins Tekniska Universitet. Båda vistelse var mycket givande för projeket och gav nya forskningsidéer.