Filosofin i det nordiska välfärdssamhället. Komparativa studier
Projektets övergripande syfte är att undersöka signifikanta likheter och skillnader mellan den akademiska filosofin i de nordiska länderna från ca 1945 och fram till ca 2000. Detta kommer att göras utifrån ett kombinerat idéhistoriskt och sociologiskt perspektiv, det vill säga vårt perspektiv är filosofin i samhället, närmare bestämt filosofin i det nordiska välfärdssamhället.
Arbetet är fokuserat kring tre delprojekt. 1. Den närmaste efterkrigstiden och etableringen av den analytiska filosofin (västvändning). 2. Den utmaning av den etablerade filosofin som skedde under senare hälften av 60-talet (vänstervändning). 3. När och hur kvinnorna vann insteg inom den akademiska filosofin.
Ett grundtema som löper genom alla tre delprojekten är spänningen mellan vad som kommit att kallas analytisk respektive kontinental filosofi. Hur uppstod denna spänning och hur har den gestaltat sig i de olika nordiska länderna? Har denna distinktion haft någon påvisbar koppling till de nordiska ländernas självförståelse som moderna välfärdssamhällen? Fanns det från början ett slags valfrändskap mellan den analytiska filosofin och välfärdssamhällets självförståelse under efterkrigstiden? I vad mån kan vänstervändningen sägas ha inneburit en kontinentalfilosofisk utmaning av rådande hegemonier inom ämnet? Och hur förhöll sig de tidiga kvinnliga filosoferna till dessa båda övergripande inriktningar och orienteringar?
Arbetet är fokuserat kring tre delprojekt. 1. Den närmaste efterkrigstiden och etableringen av den analytiska filosofin (västvändning). 2. Den utmaning av den etablerade filosofin som skedde under senare hälften av 60-talet (vänstervändning). 3. När och hur kvinnorna vann insteg inom den akademiska filosofin.
Ett grundtema som löper genom alla tre delprojekten är spänningen mellan vad som kommit att kallas analytisk respektive kontinental filosofi. Hur uppstod denna spänning och hur har den gestaltat sig i de olika nordiska länderna? Har denna distinktion haft någon påvisbar koppling till de nordiska ländernas självförståelse som moderna välfärdssamhällen? Fanns det från början ett slags valfrändskap mellan den analytiska filosofin och välfärdssamhällets självförståelse under efterkrigstiden? I vad mån kan vänstervändningen sägas ha inneburit en kontinentalfilosofisk utmaning av rådande hegemonier inom ämnet? Och hur förhöll sig de tidiga kvinnliga filosoferna till dessa båda övergripande inriktningar och orienteringar?
Slutredovisning
Projektets övergripande syfte har varit att undersöka signifikanta likheter och skillnader mellan den akademiska filosofin i de nordiska länderna från ca 1945 och ett antal decennier framåt. Detta har gjorts med hjälp av ett kombinerat sociologiskt och idéhistoriskt perspektiv. Arbetet har varit fokuserat kring tre delprojekt: 1. Den närmaste efterkrigstiden och etableringen av den analytiska filosofin (västvändning). 2. Den utmaning av den etablerade filosofin som skedde under senare hälften av 60-talet och in på 70-talet (vänstervändning). 3. När, var och hur kvinnorna vann insteg i den akademiska filosofin. Ett grundtema som löpt genom alla tre delprojekten har varit spänningen mellan vad som kommit att kallas analytisk respektive kontinental filosofi. Fanns det inledningsvis en slags valfrändskap mellan den analytiska filosofin och de framväxande nordiska välfärdsstaterna? I vad mån kan vänstervändningen sägas ha inneburit en kontinentalfilosofisk utmaning av rådande hegemonier inom ämnet? Och hur förhöll sig de tidiga kvinnliga filosoferna till dessa båda övergripande inriktningar och strömningar?
Projektet har på det hela taget genomförts i överensstämmelse med ansökan. Delprojekt 1 har täckt in stora delar av det avsedda forskningsområdet, om än inte riktigt hela. Delprojekt 2 har fullföljts enligt plan. Delprojekt 3 har däremot tyvärr ännu inte genererat de resultat och publikationer som motsvarar dess syfte. Generellt har större vikt lagts vid analysen av originaltexter snarare än på intervjuer med personer som var med när det begav sig (ett flertal informella e-postkontakter har dock tagits). Vi har alltså valt att prioritera vad berörda parter faktiskt skrev och valde att publicera under den studerade tidsperioden, framför vad några av dessa drar sig till minnes flera decennier senare. Denna tågordning menar vi är den rimligaste. Den innebär dock en viss avvikelse från den ursprungliga forskningsplanen.
Ett viktigt resultat som vi kan peka på är att en viss typ av filosofi hade en plats och en funktion att fylla inom de framväxande nordiska välfärdsstaterna. Den så kallade vetenskapliga (analytiska) filosofins företrädare kom att spela rollen av kulturhygienister som bedrev en profylaktisk filosofipolitik. Så kallad ovetenskaplig filosofi associerades, i världskrigets skugga, med både tankeoreda och farlig politik, och kritiken av denna sågs som en effektiv spärr mot filosofiska strömningar som kunde understödja en demokratifientlig politik. Den vetenskapliga (analytiska) filosofin sågs däremot som en stödpelare för ett rationellt, urbaniserat, framstegsvänligt demokratiskt samhälle. Såtillvida förelåg det en valfrändskap mellan denna typ av filosofi och den tidiga välfärdsstaten. Viktiga bidrag till den senare lämnade inte bara samhällsvetenskapliga socialingenjörer utan även filosofiska kulturhygienister.
När det gäller delprojektet ”1968” inom den nordiska filosofin så vill vi snarare än att peka på mera specifika resultat lyfta fram den monografi som framgått ur projektet (Heidegren 2021), och som för första gången ger en samlad bild av vad som tilldrog sig inom den nordiska filosofin under den aktuella tidsperioden (ca 1965–1979), såtillvida detta hade någon form av koppling till den radikalism som symbolåret ”1968” markerar. Bland annat har undersökts receptionen av tre viktiga filosofer – Louis Althusser, Jürgen Habermas och Jacques Derrida – i form av översättningar och sekundärlitteratur. Jämförelsen visar på stora skillnader mellan de nordiska länderna. Ett överraskande resultat är vidare att den tyske filosofen Karl-Otto Apel spelade en viktig roll under ”1968”, framför allt inom norsk och finsk filosofi, inledningsvis även i Sverige, däremot inte i Danmark, såsom förmedlare mellan analytisk och kontinental filosofi.
Kvinnliga filosofer med fasta tjänster var en sällsynthet till in på 80-talet. För de tidiga kvinnorna inom ämnet var det en kamp på männens villkor för att etablera sig. Feministisk filosofi växte fram först under loppet av 70-talet (pionjärarbete: Nina Karin Monsen, Det kvinnelige mennesket. Feministisk filosofi, 1975). Inom angloamerikansk filosofi kan man se att existensfilosofin öppnade en möjlighet och nisch för flera kvinnliga filosofer (Hazel E. Barnes, Marjorie Grene, Iris Murdoch, Mary Warnock med flera). Något liknande skedde intressant nog inte inom den nordiska filosofin.
Brett anlagda jämförelser som involverar alla eller de flesta av de nordiska länderna är mycket ovanliga. Studeras en viss disciplin eller ett visst ämnesområde är det oftast fråga om ett nationellt perspektiv, eventuellt med utblickar mot andra nordiska länder. Vi menar att vårt projekt visar att det är fullt möjligt att med behållning genomföra även breda nordiska jämförelser, även om vi inte nått riktigt så långt som vi hoppades. Förhoppningsvis kan de publikationer som framkommit stimulera till liknande och vidareförande undersökningar. Den stafettpinnen lämnar vi gärna vidare. Vi menar oss också ha kunnat visa på fruktbarheten av en sociologiskt orienterad filosofihistorieskrivning, som förankrar filosofin i samhällsutvecklingen i stort och i det filosofiska forskarsamhället.
En näraliggande forskningsfråga i förlängningen av projektet är vilka långtidseffekterna blev av ”1968” inom den nordiska filosofin in på 2000-talet och fram till samtiden. Liksom var fallet 1965 så dominerar idag den analytiska filosofin scenen, men den analytiska filosofin har naturligtvis inte förblivit densamma utan har breddat sin agenda högst avsevärt (till exempel i form av analytisk metafysik). Det är också en vidareförande fråga om distinktionen mellan analytisk och kontinental filosofi idag är meningsfull på det sätt som den var det under efterkrigstidens två-tre första decennier.
Forskningsresultat har spridits via ett flertal populärvetenskapliga texter och recensioner i tidskrifter som Respons och Axess. Vidare genom medverkan i Radions P1, Filosofiska rummet.
Projektet har på det hela taget genomförts i överensstämmelse med ansökan. Delprojekt 1 har täckt in stora delar av det avsedda forskningsområdet, om än inte riktigt hela. Delprojekt 2 har fullföljts enligt plan. Delprojekt 3 har däremot tyvärr ännu inte genererat de resultat och publikationer som motsvarar dess syfte. Generellt har större vikt lagts vid analysen av originaltexter snarare än på intervjuer med personer som var med när det begav sig (ett flertal informella e-postkontakter har dock tagits). Vi har alltså valt att prioritera vad berörda parter faktiskt skrev och valde att publicera under den studerade tidsperioden, framför vad några av dessa drar sig till minnes flera decennier senare. Denna tågordning menar vi är den rimligaste. Den innebär dock en viss avvikelse från den ursprungliga forskningsplanen.
Ett viktigt resultat som vi kan peka på är att en viss typ av filosofi hade en plats och en funktion att fylla inom de framväxande nordiska välfärdsstaterna. Den så kallade vetenskapliga (analytiska) filosofins företrädare kom att spela rollen av kulturhygienister som bedrev en profylaktisk filosofipolitik. Så kallad ovetenskaplig filosofi associerades, i världskrigets skugga, med både tankeoreda och farlig politik, och kritiken av denna sågs som en effektiv spärr mot filosofiska strömningar som kunde understödja en demokratifientlig politik. Den vetenskapliga (analytiska) filosofin sågs däremot som en stödpelare för ett rationellt, urbaniserat, framstegsvänligt demokratiskt samhälle. Såtillvida förelåg det en valfrändskap mellan denna typ av filosofi och den tidiga välfärdsstaten. Viktiga bidrag till den senare lämnade inte bara samhällsvetenskapliga socialingenjörer utan även filosofiska kulturhygienister.
När det gäller delprojektet ”1968” inom den nordiska filosofin så vill vi snarare än att peka på mera specifika resultat lyfta fram den monografi som framgått ur projektet (Heidegren 2021), och som för första gången ger en samlad bild av vad som tilldrog sig inom den nordiska filosofin under den aktuella tidsperioden (ca 1965–1979), såtillvida detta hade någon form av koppling till den radikalism som symbolåret ”1968” markerar. Bland annat har undersökts receptionen av tre viktiga filosofer – Louis Althusser, Jürgen Habermas och Jacques Derrida – i form av översättningar och sekundärlitteratur. Jämförelsen visar på stora skillnader mellan de nordiska länderna. Ett överraskande resultat är vidare att den tyske filosofen Karl-Otto Apel spelade en viktig roll under ”1968”, framför allt inom norsk och finsk filosofi, inledningsvis även i Sverige, däremot inte i Danmark, såsom förmedlare mellan analytisk och kontinental filosofi.
Kvinnliga filosofer med fasta tjänster var en sällsynthet till in på 80-talet. För de tidiga kvinnorna inom ämnet var det en kamp på männens villkor för att etablera sig. Feministisk filosofi växte fram först under loppet av 70-talet (pionjärarbete: Nina Karin Monsen, Det kvinnelige mennesket. Feministisk filosofi, 1975). Inom angloamerikansk filosofi kan man se att existensfilosofin öppnade en möjlighet och nisch för flera kvinnliga filosofer (Hazel E. Barnes, Marjorie Grene, Iris Murdoch, Mary Warnock med flera). Något liknande skedde intressant nog inte inom den nordiska filosofin.
Brett anlagda jämförelser som involverar alla eller de flesta av de nordiska länderna är mycket ovanliga. Studeras en viss disciplin eller ett visst ämnesområde är det oftast fråga om ett nationellt perspektiv, eventuellt med utblickar mot andra nordiska länder. Vi menar att vårt projekt visar att det är fullt möjligt att med behållning genomföra även breda nordiska jämförelser, även om vi inte nått riktigt så långt som vi hoppades. Förhoppningsvis kan de publikationer som framkommit stimulera till liknande och vidareförande undersökningar. Den stafettpinnen lämnar vi gärna vidare. Vi menar oss också ha kunnat visa på fruktbarheten av en sociologiskt orienterad filosofihistorieskrivning, som förankrar filosofin i samhällsutvecklingen i stort och i det filosofiska forskarsamhället.
En näraliggande forskningsfråga i förlängningen av projektet är vilka långtidseffekterna blev av ”1968” inom den nordiska filosofin in på 2000-talet och fram till samtiden. Liksom var fallet 1965 så dominerar idag den analytiska filosofin scenen, men den analytiska filosofin har naturligtvis inte förblivit densamma utan har breddat sin agenda högst avsevärt (till exempel i form av analytisk metafysik). Det är också en vidareförande fråga om distinktionen mellan analytisk och kontinental filosofi idag är meningsfull på det sätt som den var det under efterkrigstidens två-tre första decennier.
Forskningsresultat har spridits via ett flertal populärvetenskapliga texter och recensioner i tidskrifter som Respons och Axess. Vidare genom medverkan i Radions P1, Filosofiska rummet.