Kontakt och konflikt: Grekerna i antikens Cyrenaika
Projektet ”Kontakt och konflikt: grekerna i antikens Cyrenaika” syftar till att belysa en period och en plats i Medelhavsområdets historia som inte fått den uppmärksamhet den förtjänar. Under sexhundra år fanns en blomstrande grekisk kultur i dagens östra Libyen. Området dominerades av staden Kyrene, en grekisk koloni grundad på 600-talet f.Kr., som i sin tur grundade flera grekiska städer i denna del av Nordafrika kallad Cyrenaika. Med utgångspunkt i Cyrenaika bygger projektet på en analys av de kombinerade historiska och arkeologiska källorna. En så genomgripande undersökning har tidigare inte gjorts medan de grekiska kolonierna på Sicilien, i Syditalien och i Sydfrankrike sedan länge är föremål för mycket forskning. Av särskild vikt för projektet är undersökning av de nätverk genom vilka Cyrenaika var förbundet med den övriga grekiska världen, inom såväl handel och ekonomi som religion och kultur i vid bemärkelse. Den grekiska närvaron i Cyrenaika präglades av både kontakt och konflikt med de libyer som redan bodde där vilket undersöks. I en tid när migration över Medelhavet går från Nordafrika till Europa vill projektet lyfta fram det faktum att under antiken gick strömmen åt andra hållet då greker i stor mängd bosatte sig i Libyen. När dagens oroliga situation i landet gör att inga arkeologiska projekt är aktiva och fornminnen hotas av förstörelse och plundring är det synnerligen angeläget att lyfta fram det värdefulla kulturarv som det grekiska Cyrenaika utgör.
Slutredovisning
Projektets syfte, utveckling och genomförande
Projektet syftade till att undersöka kulturmöten och konflikter mellan greker och libyer i Cyrenaika i dagens östra Libyen under antiken. Denna del av den antika världen har länge hamnat i skymundan i historieskrivningen som i stället haft – och har – ett starkt fokus på vad som kan kallas det grekiska kärnområdet i och kring det Egeiska havet. Även om den grekiska kolonisationen av Libyen är välkänd utelämnas ofta denna nordafrikanska del av den grekiska historien i studier av antikens Grekland. Projektet tog avstamp i denna skevhet i syfte att lyfta fram ett område som under antiken utgjorde en mycket viktig del av den grekiska världen. Samtidigt var Libyen ett gränsområde och en utkant i den för grekerna kända världen. Grekerna som bodde i städerna i området var omgivna av libyska stammar vars levnadssätt i många fall skilde sig radikalt från deras eget.
Projektet baserades på en närläsning av de skriftliga källornas skildring av den historiska utvecklingen i Cyrenaika. Grundläggningen av Kyrene dateras till mitten av 600-talet f.Kr. och den är speciell eftersom vi i detta fall har ovanligt mycket källor vilket gör den till den bäst beskrivna av alla grekiska kolonietableringar. Främst är Herodotos, men förutom dennes detaljerade skildring finns tre segeroden av Pindaros som behandlar Kyrene med ett intressant poetiskt stoff om staden och den mytologiska bakgrunden. Därtill kommer en rad uppgifter i spridda källor från klassisk till romersk tid samt ett omfattande epigrafiskt material med inskrifter från Kyrene och andra städer.
Mot bakgrund av informationen i de skriftliga källorna gjordes sedan en detaljerad översikt av de arkeologiska utgrävningar som ägt rum i Kyrene och de andra antika städerna sedan 1860-talet. Ett särskilt intensivt skede för arkeologin var under den italienska koloniala perioden 1911–1943 då omfattande fältprojekt genomfördes och arkeologin utgjorde en viktig del i den fascistiska regimens propaganda. Drygt 150 år av arkeologisk verksamhet i Libyen har givit oss en mycket god bild av de antika städerna men även gravarna, särskilt de vidsträckta nekropolerna runt Kyrene.
Projektresultaten är huvudsakligen tänkta att publiceras i en monografi och i denna kommer den arkeologiska översikten att ge en fyllig bild av platserna dit grekerna kom och hur städerna utformades. I olika avsnitt kommer resultaten från de många utgrävningarna att presenteras tematiskt, till exempel arkitektur och stadsplanering, religiösa riter utifrån fynd av votivgåvor, konstproduktion såsom skulptur, figuriner och keramik, ekonomi utifrån jämförelser av lokalt tillverkad och importerad keramik. Särskilt den ekonomiska historien över området bygger till stor del på de arkeologiska fynd (i synnerhet keramik och mynt) som gjorts och nu kunnat samlas och sättas in i en större historisk kontext.
Under arbetet utvecklades projektet såtillvida att det kom att fokusera på de arkaiska och klassiska perioderna, vilket var i linje med rekommendationerna från uppföljningsmötet. Även om den därpå följande hellenistiska perioden studerats översiktligt, är tanken att den monografi som projektet planeras utmynna i skall begränsas till de arkaiska och klassiska perioderna.
Projektet har förvaltats av Svenska Institutet i Athen och den ursprungliga tanken var att tillbringa en stor del av projekttiden i Athen för att kunna nyttja de utmärkta biblioteksresurser som finns vid de utländska forskningsinstituten i staden. På grund av pandemin blev det inte möjligt att vistas så mycket i Athen som det var tänkt, men tack vare ett års förlängning av projekttiden kunde ändå det planerade arbetet genomföras även om utlandsvistelserna blev kortare. Bland de viktiga bibliotek där jag arbetat vill jag särskilt nämna Nordiska biblioteket i Athen, biblioteken vid The American School of Classical Studies at Athens samt The British School at Athens, The Bodleian Library, University of Oxford samt Bibliothek der Kommission für Alte Geschichte und Epigraphik, Deutsches Archäologisches Institut, München.
Som titeln avslöjar syftade projektet uttryckligen till att undersöka både fredliga kontakter och konflikter mellan greker och libyer. En stor del av Herodotos avsnitt om Libyen utgörs av en etnografisk genomgång av de libyska stammarna som fanns i området samt av geografin. Skildringen är i sig intressant eftersom han gör åtskillnad på dessa ”barbarer” vilket ju annars är grekernas onyanserade samlingsnamn för främmande folkslag. Vissa libyska stammar lever som grekerna, d.v.s. är bofasta och ägnar sig år jordbruk, medan andra är nomader eller har en seminomadisk, agropastoral livsstil. Tydligt är att grekernas närvaro har påverkat libyerna i närområdet kring Kyrene. Här kan man nog tala om ett slags symbios eller convivencia där de olika folkgrupperna hade ett fruktbart utbyte av varandra. Dessa frågor diskuteras och analyseras i ett avsnitt i boken men är även föremål för ett kapitel i en antologi om greker och lokalbefolkningen i koloniala situationer som jag blev inbjuden att medverka i och som skall ges ut på Cambridge University Press under 2026.
En omtvistad fråga inom forskningen är i vilken utsträckning grekerna i kolonierna beblandade sig med de folkslag som redan bodde i trakten. Att så skedde är helt säkert och det förutsätts att grekiska män tog sig lokala hustrur och knöt allianser med lokala släkter. Studerar man saken närmare framträder en mer komplicerad bild. Grekiska kvinnor måste ha varit närvarande redan från början med tanke på religiösa ritualer och traditioner som upprätthölls av kvinnor, inte minst kulten av Demeter och Persefone som var oerhört viktig i det bördiga Kyrene. Jag argumenterar för att hela familjer kom och bosatte sig i Kyrene redan i kolonisationens tidiga skede på 600-talet f.Kr. I blandäktenskapen var den grekiska kulturen den dominerande och rent materiellt hittar man bara grekiska föremål i de gravar som undersökts i Cyrenaika. Däremot har studiet av inskrifter visat på stor förekomst av libyska namn i Kyrene vilket tyder på att en del av befolkningen härstammade från libyerna även om de hade helleniserats och talade grekiska.
Konflikter präglade mycket av den politiska historien, både mellan greker och libyer och mellan olika grupperingar av greker. Kyrene var fram till mitten av 400-talet en monarki styrd av samma dynasti som grundat staden. Femtio år efter grundläggningen utfärdade oraklet i Delfi ett orakelspråk som bjöd in ”alla greker” att bosätta sig i Libyen. Därmed ökade den grekiska befolkningen i området kraftigt, vilket inkräktade på libyernas betesmarker och skapade konflikter. Libyerna vände sig till Egypten för hjälp men Kyrene besegrade den libysk-egyptiska hären. Även mellan grekerna uppstod friktion och Herodotos berättar om hur en våldsam konflikt under mitten av 500-talet f.Kr. mellan kung Arkesilaos II och dennes bröder ledde till att bröderna lämnade Kyrene och grundade en egen stad, Barka, en bit västerut med hjälp av libyerna. De uppviglade även libyerna till att göra uppror mot kungen. Politiska reformer för att minska kungarnas makt genomfördes, men kung Arkesilaos III tog mot slutet av 500-talet f.Kr. tillbaka mycket av makten. Vid denna tid kom Cyrenaika under persisk överhöghet. Ovan nämnda historiska episoder har särskilt studerats i projektet då de belyser inte bara konflikter mellan greker och libyer utan också de spänningar som fanns mellan olika grupper av greker.
Projektets resultat och slutsatser
Integrerandet av de historiska källorna och den därmed hörande antikhistoriska forskningen med arkeologin var en av projektets styrkor och det är också här dess största vetenskapliga betydelse ligger. Det har länge saknats en modern kombinerad analys av dessa båda huvudkategorier av källmaterial från Cyrenaika och avsikten med den planerade monografin är att fylla denna lucka. Ett mycket viktigt resultat av projektet är genomgången av Cyrenaikas ekonomiska historia under den aktuella perioden där sammanläggningen av dessa olika källor för första gången givit en så god bild som möjligt. Där antikhistoriska studier vanligen fokuserat på skriftliga källor har arkeologiskt material integrerats i analysen varvid projektledarens tidigare forskning om transportamforor från Cyrenaika och maritim handel i Medelhavsområdet kunnat knytas till denna nya forskning. Resultatet ger substans åt vad som tidigare varit antaganden avseende kulturella kontakter. Där äldre arkeologisk forskning mest byggt på studium av den importerade bemålade keramiken har nu amforor och annat grövre gods lagts till vilket ger en mer komplex och rättvisande bild av Cyrenaikas skiftande handelskontakter över tid.
Ett annat av de främsta resultaten är påvisandet på den fredliga samexistens som trots alla rapporter om konflikter verkar ha utgjort grunden för grekernas kontakter med sina grannar libyerna. De var på flera sätt beroende av varandra trots att källor såsom Herodotos betonar skillnaderna och hur annorlunda libyerna var. Ett tredje relaterat resultat är tydliggörandet av hur splittringen inom gruppen ”greker” utgjorde en grogrund för konflikter. Denna på många sätt heterogena grupp utmärks genom historien snarare av inre stridigheter och oro än av sammanhållning. Samtidigt står det klart att just splittringen och söndringen bland grekerna var något som libyerna inte sällan kunde utnyttja genom att stödja den ena eller andra sidan i konflikterna. Projektets forskning har bidragit till att nyansera historieskrivningen och vår syn på grekisk interaktion med lokalbefolkningen i koloniala situationer.
Forskningen har hittills spridits på seminarier, föreläsningar och en konferens. Fler föreläsningar är planerade i år. Färdigställande av ovan nämnda kapitel och monografi står nu i fokus. Samverkan har skett i form av en artikel, men här räknar jag med fler.
Projektet syftade till att undersöka kulturmöten och konflikter mellan greker och libyer i Cyrenaika i dagens östra Libyen under antiken. Denna del av den antika världen har länge hamnat i skymundan i historieskrivningen som i stället haft – och har – ett starkt fokus på vad som kan kallas det grekiska kärnområdet i och kring det Egeiska havet. Även om den grekiska kolonisationen av Libyen är välkänd utelämnas ofta denna nordafrikanska del av den grekiska historien i studier av antikens Grekland. Projektet tog avstamp i denna skevhet i syfte att lyfta fram ett område som under antiken utgjorde en mycket viktig del av den grekiska världen. Samtidigt var Libyen ett gränsområde och en utkant i den för grekerna kända världen. Grekerna som bodde i städerna i området var omgivna av libyska stammar vars levnadssätt i många fall skilde sig radikalt från deras eget.
Projektet baserades på en närläsning av de skriftliga källornas skildring av den historiska utvecklingen i Cyrenaika. Grundläggningen av Kyrene dateras till mitten av 600-talet f.Kr. och den är speciell eftersom vi i detta fall har ovanligt mycket källor vilket gör den till den bäst beskrivna av alla grekiska kolonietableringar. Främst är Herodotos, men förutom dennes detaljerade skildring finns tre segeroden av Pindaros som behandlar Kyrene med ett intressant poetiskt stoff om staden och den mytologiska bakgrunden. Därtill kommer en rad uppgifter i spridda källor från klassisk till romersk tid samt ett omfattande epigrafiskt material med inskrifter från Kyrene och andra städer.
Mot bakgrund av informationen i de skriftliga källorna gjordes sedan en detaljerad översikt av de arkeologiska utgrävningar som ägt rum i Kyrene och de andra antika städerna sedan 1860-talet. Ett särskilt intensivt skede för arkeologin var under den italienska koloniala perioden 1911–1943 då omfattande fältprojekt genomfördes och arkeologin utgjorde en viktig del i den fascistiska regimens propaganda. Drygt 150 år av arkeologisk verksamhet i Libyen har givit oss en mycket god bild av de antika städerna men även gravarna, särskilt de vidsträckta nekropolerna runt Kyrene.
Projektresultaten är huvudsakligen tänkta att publiceras i en monografi och i denna kommer den arkeologiska översikten att ge en fyllig bild av platserna dit grekerna kom och hur städerna utformades. I olika avsnitt kommer resultaten från de många utgrävningarna att presenteras tematiskt, till exempel arkitektur och stadsplanering, religiösa riter utifrån fynd av votivgåvor, konstproduktion såsom skulptur, figuriner och keramik, ekonomi utifrån jämförelser av lokalt tillverkad och importerad keramik. Särskilt den ekonomiska historien över området bygger till stor del på de arkeologiska fynd (i synnerhet keramik och mynt) som gjorts och nu kunnat samlas och sättas in i en större historisk kontext.
Under arbetet utvecklades projektet såtillvida att det kom att fokusera på de arkaiska och klassiska perioderna, vilket var i linje med rekommendationerna från uppföljningsmötet. Även om den därpå följande hellenistiska perioden studerats översiktligt, är tanken att den monografi som projektet planeras utmynna i skall begränsas till de arkaiska och klassiska perioderna.
Projektet har förvaltats av Svenska Institutet i Athen och den ursprungliga tanken var att tillbringa en stor del av projekttiden i Athen för att kunna nyttja de utmärkta biblioteksresurser som finns vid de utländska forskningsinstituten i staden. På grund av pandemin blev det inte möjligt att vistas så mycket i Athen som det var tänkt, men tack vare ett års förlängning av projekttiden kunde ändå det planerade arbetet genomföras även om utlandsvistelserna blev kortare. Bland de viktiga bibliotek där jag arbetat vill jag särskilt nämna Nordiska biblioteket i Athen, biblioteken vid The American School of Classical Studies at Athens samt The British School at Athens, The Bodleian Library, University of Oxford samt Bibliothek der Kommission für Alte Geschichte und Epigraphik, Deutsches Archäologisches Institut, München.
Som titeln avslöjar syftade projektet uttryckligen till att undersöka både fredliga kontakter och konflikter mellan greker och libyer. En stor del av Herodotos avsnitt om Libyen utgörs av en etnografisk genomgång av de libyska stammarna som fanns i området samt av geografin. Skildringen är i sig intressant eftersom han gör åtskillnad på dessa ”barbarer” vilket ju annars är grekernas onyanserade samlingsnamn för främmande folkslag. Vissa libyska stammar lever som grekerna, d.v.s. är bofasta och ägnar sig år jordbruk, medan andra är nomader eller har en seminomadisk, agropastoral livsstil. Tydligt är att grekernas närvaro har påverkat libyerna i närområdet kring Kyrene. Här kan man nog tala om ett slags symbios eller convivencia där de olika folkgrupperna hade ett fruktbart utbyte av varandra. Dessa frågor diskuteras och analyseras i ett avsnitt i boken men är även föremål för ett kapitel i en antologi om greker och lokalbefolkningen i koloniala situationer som jag blev inbjuden att medverka i och som skall ges ut på Cambridge University Press under 2026.
En omtvistad fråga inom forskningen är i vilken utsträckning grekerna i kolonierna beblandade sig med de folkslag som redan bodde i trakten. Att så skedde är helt säkert och det förutsätts att grekiska män tog sig lokala hustrur och knöt allianser med lokala släkter. Studerar man saken närmare framträder en mer komplicerad bild. Grekiska kvinnor måste ha varit närvarande redan från början med tanke på religiösa ritualer och traditioner som upprätthölls av kvinnor, inte minst kulten av Demeter och Persefone som var oerhört viktig i det bördiga Kyrene. Jag argumenterar för att hela familjer kom och bosatte sig i Kyrene redan i kolonisationens tidiga skede på 600-talet f.Kr. I blandäktenskapen var den grekiska kulturen den dominerande och rent materiellt hittar man bara grekiska föremål i de gravar som undersökts i Cyrenaika. Däremot har studiet av inskrifter visat på stor förekomst av libyska namn i Kyrene vilket tyder på att en del av befolkningen härstammade från libyerna även om de hade helleniserats och talade grekiska.
Konflikter präglade mycket av den politiska historien, både mellan greker och libyer och mellan olika grupperingar av greker. Kyrene var fram till mitten av 400-talet en monarki styrd av samma dynasti som grundat staden. Femtio år efter grundläggningen utfärdade oraklet i Delfi ett orakelspråk som bjöd in ”alla greker” att bosätta sig i Libyen. Därmed ökade den grekiska befolkningen i området kraftigt, vilket inkräktade på libyernas betesmarker och skapade konflikter. Libyerna vände sig till Egypten för hjälp men Kyrene besegrade den libysk-egyptiska hären. Även mellan grekerna uppstod friktion och Herodotos berättar om hur en våldsam konflikt under mitten av 500-talet f.Kr. mellan kung Arkesilaos II och dennes bröder ledde till att bröderna lämnade Kyrene och grundade en egen stad, Barka, en bit västerut med hjälp av libyerna. De uppviglade även libyerna till att göra uppror mot kungen. Politiska reformer för att minska kungarnas makt genomfördes, men kung Arkesilaos III tog mot slutet av 500-talet f.Kr. tillbaka mycket av makten. Vid denna tid kom Cyrenaika under persisk överhöghet. Ovan nämnda historiska episoder har särskilt studerats i projektet då de belyser inte bara konflikter mellan greker och libyer utan också de spänningar som fanns mellan olika grupper av greker.
Projektets resultat och slutsatser
Integrerandet av de historiska källorna och den därmed hörande antikhistoriska forskningen med arkeologin var en av projektets styrkor och det är också här dess största vetenskapliga betydelse ligger. Det har länge saknats en modern kombinerad analys av dessa båda huvudkategorier av källmaterial från Cyrenaika och avsikten med den planerade monografin är att fylla denna lucka. Ett mycket viktigt resultat av projektet är genomgången av Cyrenaikas ekonomiska historia under den aktuella perioden där sammanläggningen av dessa olika källor för första gången givit en så god bild som möjligt. Där antikhistoriska studier vanligen fokuserat på skriftliga källor har arkeologiskt material integrerats i analysen varvid projektledarens tidigare forskning om transportamforor från Cyrenaika och maritim handel i Medelhavsområdet kunnat knytas till denna nya forskning. Resultatet ger substans åt vad som tidigare varit antaganden avseende kulturella kontakter. Där äldre arkeologisk forskning mest byggt på studium av den importerade bemålade keramiken har nu amforor och annat grövre gods lagts till vilket ger en mer komplex och rättvisande bild av Cyrenaikas skiftande handelskontakter över tid.
Ett annat av de främsta resultaten är påvisandet på den fredliga samexistens som trots alla rapporter om konflikter verkar ha utgjort grunden för grekernas kontakter med sina grannar libyerna. De var på flera sätt beroende av varandra trots att källor såsom Herodotos betonar skillnaderna och hur annorlunda libyerna var. Ett tredje relaterat resultat är tydliggörandet av hur splittringen inom gruppen ”greker” utgjorde en grogrund för konflikter. Denna på många sätt heterogena grupp utmärks genom historien snarare av inre stridigheter och oro än av sammanhållning. Samtidigt står det klart att just splittringen och söndringen bland grekerna var något som libyerna inte sällan kunde utnyttja genom att stödja den ena eller andra sidan i konflikterna. Projektets forskning har bidragit till att nyansera historieskrivningen och vår syn på grekisk interaktion med lokalbefolkningen i koloniala situationer.
Forskningen har hittills spridits på seminarier, föreläsningar och en konferens. Fler föreläsningar är planerade i år. Färdigställande av ovan nämnda kapitel och monografi står nu i fokus. Samverkan har skett i form av en artikel, men här räknar jag med fler.