Gotland i det 3:e årtusendet f.Kr. Arkeogenetik, arkeologi och kulturell mångfald
Nya molekylärgenetiska verktyg har gjort det möjligt att undersöka förhistoriska människors genetiska variationsmönster (arkeogenetik), vilket har förändrat den europeiska arkeologin i grunden. Dessa studier ger unika insikter om de individer som levde de liv vi försöker förstå, och hur olika individer och grupper är relaterade i Europas stenålder. Men mer arbete behövs för att förstå människorna under förhistorien utifrån de två fältens forskning och resultat, och för att resultaten inlemmas i arkeologisk grundforskning.
Projektets syfte är att belysa den demografiska utvecklingen i skiftet av mellan- och senneolitikum i Skandinavien under det 3:e årtusendet f.Kr., via undersökningar av gravar på Gotland. Det är en turbulent tid som innefattar slutet av TRB-, GRK- och STY-kulturerna och den Senneolitiska kulturens början. Idag finns stora kunskapsluckor över denna tid på ön på grund av bristen på relevanta gravar. Genom ny arkivforskning har 20 gravar uppdagats med möjlig koppling till denna tidsperiod. Dessa kommer att kontextualiseras från osteologiska analyser, datering samt diet- och mobilitets analyser, och arkeologiska rapporter. Individerna kommer att vidare undersökas med moderna populationsgenetiska verktyg för att utröna den populationsdemografiska och kulturella utvecklingen över tid i förhållande till Östersjöområdet. Detta projekt kommer att kontextualisera den arkeologiska utvecklingen för ett av de starkaste demografiska skiftena i Europa under stenåldern.
Slutredovisning
Projektets syfte samt utveckling
Syftet med projektet var att belysa den demografiska och kulturella befolkningsutvecklingen, samt undersöka släktskap och social struktur, under det turbulenta och mångkulturella 3:e årtusendet före vår tideräkning på Gotland.
Projektet var tvåfaldigt; en del handlade om att kontextualisera och undersöka gravtypologi från arkivstudier och traditionell arkeologi. Dessa gravar grävdes mellan 1902 – 1986 och kom från museisamlingar. Specifikt valdes flatmaksgravar och hällkistor med en eller flera individer, som antingen hade varit relativt daterade baserat på artefakterna och/eller gravtypologin eller fanns i nära anslutning till andra kända gravar/lokaler förknippade med de tidigare trattbägar- och gropkeramiska kulturerna. Syftet var att utifrån ny kol-14 datering undersöka om relativ datering, baserat på ovan nämnda kriterier, var tillräcklig för att korrekt bestämma den arkeologiska tidsperioden för graven. Det var också för att undersöka och jämföra kronologin för olika typer av hällkistgravar för att utröna en tidslinje för deras introduktion till ön.
Tyvärr saknades det skelettmaterial i museisamlingarna från några av gravarna som ursprungligen var avsedda att analyseras i detta projekt. De grävdes ut i slutet av 1800- och början av 1900-talet. Likaså, flera av artefakterna (t.ex. flintdolkar), i de gravar som vidare analyserades, hade också blivit felplacerade och kunde inte hittas. Däremot lyckades jag lokalisera skelettmaterialet från en ”försvunnen grav” grävd 1954 tillhörande Gotlands museum. Den förvarades av misstag på Historiska museet under förvärvsnumret för en järnåldersgrav från samma plats. Materialet har nu återlämnats till Gotlands museum.
Den andra delen av projektet innefattade att ytterligare kontextualisera specifika Senneolitiska gravar med hjälp av multidisciplinära analyser. Traditionell osteologisk analys, tillsammans med kol-14 datering och dietanalys baserat på kol- och kväveisotoper, gjorde det möjligt att studera människorna i dessa gravar. Dessutom möjliggjorde mobilitetsanalyser av strontiumisotoper i emalj, identifiering av första generationens migranter till ön. Vidare möjliggjorde genetiska analyser av samma individer undersökning av populationsdemografi, härkomst och släktskap, som sedan har jämförts med publicerade data från tidigare, och samtida individer från olika kulturer runt Östersjöområdet och Skandinavien.
Kort om genomförandet
Starten av projektet försenades på grund av pandemin, och ytterligare förseningar under de första två åren påverkade projektutvecklingen och tidslinjen. Först på grund av stängda museer, och sedan på grund av extremt lång handläggningstid för kol-14 dateringarna. Ett års förlängning beviljades efter halvtidspresentationen 2022. Förseningarna har också påverkat framåtskridandet i de efterföljande genetiska analyserna då flera av gravarna först behövdes kontextualiseras genom osteologisk analys och kol-14 dateringar.
I projektet har flera olika typer av gravar undersökt. Totalt var 22 gravar kol-14 daterade med Accelerator Mass Spectrometry (AMS). Sju massgravar har genomgått osteologisk analys, och ytterligare 34 individer har AMS-daterats och analyserats för 13C och 15N dietisotoper med IRMS (Isotope-Ratio Mass Spectrometry). För mobilitetsanalyserna har 64 tänder från 45 individer strontium (87Sr/86Sr) analyserats med LA-MC-ICP-MS (Laser Ablation Multi-Collector Inductively Coupled Plasma Mass Spectrometry). Vidare har totalt 80 prover testats för DNA, vilket resulterade i 38 nya individer, med mellan 0,04 - 2,62 x genomtäckning, som ingår i de genetiska analyserna.
Programmets mest betydelsefulla resultat, diskussion av slutsatserna, samt nya forskningsfrågor Många intressanta resultat har upptäckts i projektet. Som väntat daterades flera gravar till andra tidsperioder än vad som föreslagits i dokumentationen. Detta visar att även om vissa gravar är korrekt bestämda, så är vissa det inte. Det är därför osäkert att lita på tidigare bestämningar baserade på relativ datering eller, när det gäller enstaka flatmarksgravar utan artefakter, att använda intilliggande gravar eller lokaler som mall för den tidsmässiga och kulturella samhörigheten.
Dessutom har bilden blivit tydligare när det gäller tidpunkten och utvecklingen för den Senneolitiska övergången på ön, samt den gravtypologiska kronologin och migrationsmönster över tid. Även en ovanlig typ av Senneolitisk hällkista har påfunnits, och oväntad användning av en typisk Senneolitisk grav har upptäckts. Vidare har patogener, såväl som osteologiska stressmarkörer från habituella beteenden, upptäckts i olika sammanhang, dessa analyseras vidare. Specifikt sjukdomsbelastningen hos individer som begravts i olika typer av megalitgravar är en ny forskningsfråga som uppstod under detta projekt.
Spridning av forskningen
På grund av ovan nämnda förseningar pågår undersökningarna fortfarande och resultaten kommer att presenteras i flera kommande referee-granskade vetenskapliga publikationer presenterade med öppen tillgång (CC BY), samt från nationella och internationella konferenser under de kommande åren. Efter varje publicering kommer all data att deponeras i relevanta öppna repositorier i SveDigArk (Nationell infrastruktur för digital arkeologi) och kopplas till förvärvs- och lämningsnummer vid museerna och Riksantikvarieämbetet. Den genetiska informationen kommer att deponeras i European Nucleotide Archive (ENA).
Om och hur samverkan har skett
1. Ett samarbete gällande mikrobiell paleogenomik och forntida sjukdomar har etablerats med forskare vid Dept. of Genomes and Genetics och Dept. of Microbiology, Institut Pasteur, Paris, Frankrike.
2. Bevarandet av DNA i forntida skelett från Gotland är mycket bra, och flera prover i denna studie gav mycket höga andelar endogent DNA-innehåll. Dessa prover har undersökts vidare i ett internationellt samarbetsprojekt angående epigenetiska analyser av högkvalitativa förhistoriska genom tillsammans med Palaeogenomics-gruppen vid Maximilian University, München, Tyskland, Institutet vid Poznan University of Medical Sciences, Polen, och Mattias Jakobssons grupp, IOB, EBC, Uppsala universitet.
3. Samarbeten kring Senneolitiska migrationsmönster i Skandinavien och spridningen av indoeuropeiskt språk har etablerats med forskare i det RJ-finansierade LAMP-projektet (Languages and myths of prehistory) vid institutionen för Lingvistik, Stockholms universitet.
Syftet med projektet var att belysa den demografiska och kulturella befolkningsutvecklingen, samt undersöka släktskap och social struktur, under det turbulenta och mångkulturella 3:e årtusendet före vår tideräkning på Gotland.
Projektet var tvåfaldigt; en del handlade om att kontextualisera och undersöka gravtypologi från arkivstudier och traditionell arkeologi. Dessa gravar grävdes mellan 1902 – 1986 och kom från museisamlingar. Specifikt valdes flatmaksgravar och hällkistor med en eller flera individer, som antingen hade varit relativt daterade baserat på artefakterna och/eller gravtypologin eller fanns i nära anslutning till andra kända gravar/lokaler förknippade med de tidigare trattbägar- och gropkeramiska kulturerna. Syftet var att utifrån ny kol-14 datering undersöka om relativ datering, baserat på ovan nämnda kriterier, var tillräcklig för att korrekt bestämma den arkeologiska tidsperioden för graven. Det var också för att undersöka och jämföra kronologin för olika typer av hällkistgravar för att utröna en tidslinje för deras introduktion till ön.
Tyvärr saknades det skelettmaterial i museisamlingarna från några av gravarna som ursprungligen var avsedda att analyseras i detta projekt. De grävdes ut i slutet av 1800- och början av 1900-talet. Likaså, flera av artefakterna (t.ex. flintdolkar), i de gravar som vidare analyserades, hade också blivit felplacerade och kunde inte hittas. Däremot lyckades jag lokalisera skelettmaterialet från en ”försvunnen grav” grävd 1954 tillhörande Gotlands museum. Den förvarades av misstag på Historiska museet under förvärvsnumret för en järnåldersgrav från samma plats. Materialet har nu återlämnats till Gotlands museum.
Den andra delen av projektet innefattade att ytterligare kontextualisera specifika Senneolitiska gravar med hjälp av multidisciplinära analyser. Traditionell osteologisk analys, tillsammans med kol-14 datering och dietanalys baserat på kol- och kväveisotoper, gjorde det möjligt att studera människorna i dessa gravar. Dessutom möjliggjorde mobilitetsanalyser av strontiumisotoper i emalj, identifiering av första generationens migranter till ön. Vidare möjliggjorde genetiska analyser av samma individer undersökning av populationsdemografi, härkomst och släktskap, som sedan har jämförts med publicerade data från tidigare, och samtida individer från olika kulturer runt Östersjöområdet och Skandinavien.
Kort om genomförandet
Starten av projektet försenades på grund av pandemin, och ytterligare förseningar under de första två åren påverkade projektutvecklingen och tidslinjen. Först på grund av stängda museer, och sedan på grund av extremt lång handläggningstid för kol-14 dateringarna. Ett års förlängning beviljades efter halvtidspresentationen 2022. Förseningarna har också påverkat framåtskridandet i de efterföljande genetiska analyserna då flera av gravarna först behövdes kontextualiseras genom osteologisk analys och kol-14 dateringar.
I projektet har flera olika typer av gravar undersökt. Totalt var 22 gravar kol-14 daterade med Accelerator Mass Spectrometry (AMS). Sju massgravar har genomgått osteologisk analys, och ytterligare 34 individer har AMS-daterats och analyserats för 13C och 15N dietisotoper med IRMS (Isotope-Ratio Mass Spectrometry). För mobilitetsanalyserna har 64 tänder från 45 individer strontium (87Sr/86Sr) analyserats med LA-MC-ICP-MS (Laser Ablation Multi-Collector Inductively Coupled Plasma Mass Spectrometry). Vidare har totalt 80 prover testats för DNA, vilket resulterade i 38 nya individer, med mellan 0,04 - 2,62 x genomtäckning, som ingår i de genetiska analyserna.
Programmets mest betydelsefulla resultat, diskussion av slutsatserna, samt nya forskningsfrågor Många intressanta resultat har upptäckts i projektet. Som väntat daterades flera gravar till andra tidsperioder än vad som föreslagits i dokumentationen. Detta visar att även om vissa gravar är korrekt bestämda, så är vissa det inte. Det är därför osäkert att lita på tidigare bestämningar baserade på relativ datering eller, när det gäller enstaka flatmarksgravar utan artefakter, att använda intilliggande gravar eller lokaler som mall för den tidsmässiga och kulturella samhörigheten.
Dessutom har bilden blivit tydligare när det gäller tidpunkten och utvecklingen för den Senneolitiska övergången på ön, samt den gravtypologiska kronologin och migrationsmönster över tid. Även en ovanlig typ av Senneolitisk hällkista har påfunnits, och oväntad användning av en typisk Senneolitisk grav har upptäckts. Vidare har patogener, såväl som osteologiska stressmarkörer från habituella beteenden, upptäckts i olika sammanhang, dessa analyseras vidare. Specifikt sjukdomsbelastningen hos individer som begravts i olika typer av megalitgravar är en ny forskningsfråga som uppstod under detta projekt.
Spridning av forskningen
På grund av ovan nämnda förseningar pågår undersökningarna fortfarande och resultaten kommer att presenteras i flera kommande referee-granskade vetenskapliga publikationer presenterade med öppen tillgång (CC BY), samt från nationella och internationella konferenser under de kommande åren. Efter varje publicering kommer all data att deponeras i relevanta öppna repositorier i SveDigArk (Nationell infrastruktur för digital arkeologi) och kopplas till förvärvs- och lämningsnummer vid museerna och Riksantikvarieämbetet. Den genetiska informationen kommer att deponeras i European Nucleotide Archive (ENA).
Om och hur samverkan har skett
1. Ett samarbete gällande mikrobiell paleogenomik och forntida sjukdomar har etablerats med forskare vid Dept. of Genomes and Genetics och Dept. of Microbiology, Institut Pasteur, Paris, Frankrike.
2. Bevarandet av DNA i forntida skelett från Gotland är mycket bra, och flera prover i denna studie gav mycket höga andelar endogent DNA-innehåll. Dessa prover har undersökts vidare i ett internationellt samarbetsprojekt angående epigenetiska analyser av högkvalitativa förhistoriska genom tillsammans med Palaeogenomics-gruppen vid Maximilian University, München, Tyskland, Institutet vid Poznan University of Medical Sciences, Polen, och Mattias Jakobssons grupp, IOB, EBC, Uppsala universitet.
3. Samarbeten kring Senneolitiska migrationsmönster i Skandinavien och spridningen av indoeuropeiskt språk har etablerats med forskare i det RJ-finansierade LAMP-projektet (Languages and myths of prehistory) vid institutionen för Lingvistik, Stockholms universitet.