The effects of the recent changes in Sweden's income security programs on retirement and welfare
Under de senaste åren har det skett en kraftig ökning av arbetskraftsdeltagandet bland personer som är äldre än 55 år i Sverige. För män i åldersgruppen 60-64 har det ökat från cirka 55 procent under slutet av 1990-talet till över 75 procent år 2016. Även om senare pensionering är en trend i de flesta industrialiserade världen har utvecklingen i Sverige varit snabbare än i de flesta andra länder. I detta projekt kommer vi att fokusera på fortfarande outforskade mekanismer bakom denna historiska utveckling. Vårt mål är att skilja effekterna av hälsa, arbetsmarknadsförhållanden och arbetskrafts sammansättning avseende utbildning från de viktiga policyförändringar som har genomförts i Sverige under denna tidsperiod - som olika förändringar av förtidspensionssystemet och pensionsreformen.
Projektet består av fyra olika delar: 1. Välfärdseffekter av genomförandet av ATP. 2. Utbildning och arbetskraftsdeltagande bland äldre; 3. Förändringar av förtidspensionen och arbetskraftsdeltagandet; 4. Ålderspensionsreformer och arbetsutbud bland äldre i Sverige.
Slutredovisning
Hur har reformerna av trygghetssystemen i Sverige påverkat välfärden och arbetskraftsdeltagandet bland äldre?
Mårten Palme, Nationalekonomiska institutionen, Stockholms universitet
Syfte
Under de senaste årtiondena har flera aspekter av pensionsbeteendet i Sverige förändrats. Mäns arbetskraftsdeltagande minskade med mer än 30 procentenheter mellan mitten av 1960-talet och slutet av 1990-talet, från cirka 85 till 55 procent. Sedan dess har deltagandegraden stadigt ökat till nivåer som är endast marginellt lägre än i början av 1960-talet. På grund av den allmänna trenden för kvinnors arbetskraftsdeltagande har nedgången i arbetskraftsdeltagandet från 1960-talet till slutet av 1990-talet uteblivit för kvinnor, även om ökningen av äldre kvinnors arbetskraftsdeltagande sedan dess i stort sett har följt en liknande utveckling som för män i denna åldersgrupp.
Under samma period har det skett en stadig förbättring av hälsan för både män och kvinnor, förbättringar i arbetsmiljön, och befolkningen har blivit mer utbildad. Det har också skett flera politiska förändringar av inkomstskatter och offentliga inkomsttrygghetssystem som har påverkat de ekonomiska incitamenten för arbetstagare att stanna kvar i arbetskraften. Det övergripande syftet med detta forskningsprojekt är att förklara i vilken utsträckning förändringarna i arbetskraftsdeltagandet bland äldre kan tillskrivas de politiska förändringarna som ändrade incitamenten för att kvarstå i arbete, eller om utvecklingen drivs av förändringar i arbetskraften eller arbetsmarknaden i allmänhet, såsom förbättringar i den fysiska arbetsmiljön, den allmänna hälsostatusen hos arbetskraften och arbetstagarnas utbildningsnivåer. Ett annat syfte är att belysa inte bara den genomsnittliga utvecklingen utan även inkomstskillnader bland pensionärer och kopplingen till offentlig politik.
Genomförande
I två projekt fokuserar vi på det offentliga pensionssystemet och sjukersättningssystemet (tidigare förtidspension) och undersöker i vilken utsträckning dessa system har bidragit till utvecklingen av arbetskraftsdeltagandet bland äldre arbetstagare. I den första artikeln (Palme och Laun, 2021) använder vi inkomsthistorik för olika hypotetiska arbetstagare för att beräkna förändringar i de ekonomiska incitamenten att stanna kvar i arbetskraften mellan 1980 och 2015. Vi beräknar sammansatta incitamentsmått från ålderspensions- och sjukersättningssystemen som inkluderar både förändringar i förmånsberäkningar och skärpning av behörighetsregler för sjukersättning. I den andra artikeln (Laun och Palme, 2025) utgår vi data och analyserar de faktiska ekonomiska incitamenten under perioden 1991–2012 för födelsekohorter födda mellan 1927 och 1950. Vi ger en detaljerad beskrivning av de politiska förändringar som har påverkat incitamenten för äldre arbetstagare att stanna kvar i arbetskraften, beskriver hur de ekonomiska incitamenten att förbli i arbetskraften har förändrats på grund av dessa förändringar och skattar en ekonometrisk modell för hur finansiella incitament påverkar pensionsbeteendet. Dessa projekt ingår i International Social Security (ISS) Project vid National Bureau of Economic Research (NBER). Under projektperioden har vi även bidragit till Coile et al. (2024), som sammanfattar lärdomarna från detta långsiktiga samarbete.
För att belysa inkomstojämlikhet bland pensionärer analyserar Hagen et al. (2022) utvecklingen av olika typer av inkomster för hela befolkningen av pensionerade individer under perioden 1991–2019. I pågående arbete bygger vi vidare på Laun och Palme (2025) och analyserar effekterna av den stora pensionsreformen på inkomstojämlikhet bland pensionärer. Ett annat pågående projekt analyserar effekterna av införandet av det inkomstbaserade ATP-systemet på 1960-talet. Preliminära resultat visar att reformen avsevärt förbättrade den ekonomiska situationen för pensionerade arbetare jämfört med andra grupper som redan hade generösa tjänstepensionssystem före reformen. Även om dessa två projekt ännu inte har resulterat i publikationer har resultaten presenterats vid forskningsworkshops. Analysen av den ökade utbildningsnivån hos födelsekohorter som närmar sig pension, där vi utnyttjar den omfattande skolreformen på 1950- och 1960-talen, har påbörjats men försenats på grund av de ovan nämnda åtagandena. Detta är en av anledningarna till att vi inte använt hela forskningsbidraget för projektet.
Huvudresultat
En huvudsaklig slutsats är att offentliga institutioner har betydelse, men i olika grad. Resultaten från Palme och Laun (2021) visar mycket stora effekter på de ekonomiska incitamenten av övergångsreglerna vid införandet av det gamla ålderspensionssystemet (ATP) under 1980-talet. Även förändringar i sjukersättningssystemet verkar vara betydelsefulla. Däremot visar resultaten förvånansvärt små effekter av införandet av det nya pensionssystemet som beslutades 1998. Detta innebär att våra resultat inte stödjer påståendet att pensionsreformen var den huvudsakliga orsaken till den markanta ökningen av arbetskraftsdeltagandet bland äldre arbetstagare sedan slutet av 1990-talet, vilken sammanföll med införandet av det nya pensionssystemet.
Resultaten i Laun och Palme (2025), som fördjupar analysen av pensionsreformen från 1998 och förändringarna i sjukersättningssystemet, bekräftar dessa slutsatser. Analysen visar att pensionsreformen från 1998 förändrade incitamenten att stanna kvar i arbetskraften på ett tvetydigt sätt: även om den skapade en inkomstdriven effekt mot senare pensionering genom lägre ersättningsnivåer, innebar den också ett lägre ”pris” för att lämna arbetsmarknaden under vissa antaganden. Genom att sänka pensionsförmånerna skapade reformen en inkomsteffekt mot senare utträde ur arbetskraften, och en serie reformer av Sveriges sjukersättningssystem, som innebar gradvis striktare behörighetsregler, förstärkte trenden mot en lägre sammanlagd socialförsäkringsförmögenhet. Riktningen för effekten på ”priset” för att lämna arbetskraften belyser dock vikten av antaganden om sambandet mellan uttagsåldern för pension och utträdesåldern från arbetskraften. Medan det gamla pensionssystemet hade starka aktuariska justeringar kopplade till uttagsåldern, relaterar justeringen i det nya pensionssystemet mer till när individen slutar arbeta. Om man antar att pensionsuttag och utträde ur arbetskraften beslutas samtidigt innebär detta en förändring mot svagare incitament att stanna i arbetskraften i det nya pensionssystemet, medan ett antagande om fast uttagsålder vid 65 års ålder pekar på starkare incitament att stanna i arbetskraften på grund av reformen. Beräkningar av effekterna av förändringarna i ekonomiska incitament på arbetskraftsdeltagandet bland äldre arbetstagare tyder på att som mest en liten del av ökningen i arbetskraftsdeltagandet bland äldre kan tillskrivas pensionsreformen.
En annan viktig slutsats är att pensionärers inkomster har utvecklats mycket positivt över hela inkomstfördelningen under de senaste årtiondena, men till priset av ökande inkomstojämlikhet bland pensionärer. Hagen m. fl. (2022) visar att de reala disponibla inkomsterna bland pensionärer har ökat avsevärt över hela fördelningen under perioden 1991–2019. Även i förhållande till inkomstutvecklingen för befolkningen i arbetsför ålder har pensionärers inkomster ökat över hela fördelningen. Samtidigt har dock fördelningen av disponibla inkomster bland pensionärer blivit mer ojämn. Detta beror främst på den övre delen av inkomstfördelningen och förklaras huvudsakligen av ökade arbetsinkomster och tjänstepensioner.
En sista slutsats är att utvecklingen av pensionärers inkomster i relation till deras inkomster före pensionering är mer komplex under de senaste årtiondena. Å ena sidan har den genomsnittliga ersättningsgraden i termer av disponibel inkomst förblivit relativt hög under hela perioden. Å andra sidan har den genomsnittliga ersättningsgraden i termer av pensionsinkomst minskat avsevärt sedan början av 2000-talet. Minskningen i ersättningsgraden för den offentliga pensionen har dock kompenserats av ökningar i tjänstepensioner, arbetsinkomster och lägre skatter. De minskade ersättningsgraderna för den offentliga pensionen sammanfaller med införandet av det nya pensionssystemet men också med en sänkning av pensionsåldern, som inte har hållit jämna steg med ökningen i medellivslängd. Dessutom har inkomstnivåerna före pensionering förändrats. Ett minskat utträde ur arbetskraften via sjukförsäkringen har också bidragit till ett ökat arbetskraftsdeltagande och högre inkomster före pensionering, vilket i sin tur har lett till en minskning av pensionerna i relation till inkomsterna före pensionering.
Mårten Palme, Nationalekonomiska institutionen, Stockholms universitet
Syfte
Under de senaste årtiondena har flera aspekter av pensionsbeteendet i Sverige förändrats. Mäns arbetskraftsdeltagande minskade med mer än 30 procentenheter mellan mitten av 1960-talet och slutet av 1990-talet, från cirka 85 till 55 procent. Sedan dess har deltagandegraden stadigt ökat till nivåer som är endast marginellt lägre än i början av 1960-talet. På grund av den allmänna trenden för kvinnors arbetskraftsdeltagande har nedgången i arbetskraftsdeltagandet från 1960-talet till slutet av 1990-talet uteblivit för kvinnor, även om ökningen av äldre kvinnors arbetskraftsdeltagande sedan dess i stort sett har följt en liknande utveckling som för män i denna åldersgrupp.
Under samma period har det skett en stadig förbättring av hälsan för både män och kvinnor, förbättringar i arbetsmiljön, och befolkningen har blivit mer utbildad. Det har också skett flera politiska förändringar av inkomstskatter och offentliga inkomsttrygghetssystem som har påverkat de ekonomiska incitamenten för arbetstagare att stanna kvar i arbetskraften. Det övergripande syftet med detta forskningsprojekt är att förklara i vilken utsträckning förändringarna i arbetskraftsdeltagandet bland äldre kan tillskrivas de politiska förändringarna som ändrade incitamenten för att kvarstå i arbete, eller om utvecklingen drivs av förändringar i arbetskraften eller arbetsmarknaden i allmänhet, såsom förbättringar i den fysiska arbetsmiljön, den allmänna hälsostatusen hos arbetskraften och arbetstagarnas utbildningsnivåer. Ett annat syfte är att belysa inte bara den genomsnittliga utvecklingen utan även inkomstskillnader bland pensionärer och kopplingen till offentlig politik.
Genomförande
I två projekt fokuserar vi på det offentliga pensionssystemet och sjukersättningssystemet (tidigare förtidspension) och undersöker i vilken utsträckning dessa system har bidragit till utvecklingen av arbetskraftsdeltagandet bland äldre arbetstagare. I den första artikeln (Palme och Laun, 2021) använder vi inkomsthistorik för olika hypotetiska arbetstagare för att beräkna förändringar i de ekonomiska incitamenten att stanna kvar i arbetskraften mellan 1980 och 2015. Vi beräknar sammansatta incitamentsmått från ålderspensions- och sjukersättningssystemen som inkluderar både förändringar i förmånsberäkningar och skärpning av behörighetsregler för sjukersättning. I den andra artikeln (Laun och Palme, 2025) utgår vi data och analyserar de faktiska ekonomiska incitamenten under perioden 1991–2012 för födelsekohorter födda mellan 1927 och 1950. Vi ger en detaljerad beskrivning av de politiska förändringar som har påverkat incitamenten för äldre arbetstagare att stanna kvar i arbetskraften, beskriver hur de ekonomiska incitamenten att förbli i arbetskraften har förändrats på grund av dessa förändringar och skattar en ekonometrisk modell för hur finansiella incitament påverkar pensionsbeteendet. Dessa projekt ingår i International Social Security (ISS) Project vid National Bureau of Economic Research (NBER). Under projektperioden har vi även bidragit till Coile et al. (2024), som sammanfattar lärdomarna från detta långsiktiga samarbete.
För att belysa inkomstojämlikhet bland pensionärer analyserar Hagen et al. (2022) utvecklingen av olika typer av inkomster för hela befolkningen av pensionerade individer under perioden 1991–2019. I pågående arbete bygger vi vidare på Laun och Palme (2025) och analyserar effekterna av den stora pensionsreformen på inkomstojämlikhet bland pensionärer. Ett annat pågående projekt analyserar effekterna av införandet av det inkomstbaserade ATP-systemet på 1960-talet. Preliminära resultat visar att reformen avsevärt förbättrade den ekonomiska situationen för pensionerade arbetare jämfört med andra grupper som redan hade generösa tjänstepensionssystem före reformen. Även om dessa två projekt ännu inte har resulterat i publikationer har resultaten presenterats vid forskningsworkshops. Analysen av den ökade utbildningsnivån hos födelsekohorter som närmar sig pension, där vi utnyttjar den omfattande skolreformen på 1950- och 1960-talen, har påbörjats men försenats på grund av de ovan nämnda åtagandena. Detta är en av anledningarna till att vi inte använt hela forskningsbidraget för projektet.
Huvudresultat
En huvudsaklig slutsats är att offentliga institutioner har betydelse, men i olika grad. Resultaten från Palme och Laun (2021) visar mycket stora effekter på de ekonomiska incitamenten av övergångsreglerna vid införandet av det gamla ålderspensionssystemet (ATP) under 1980-talet. Även förändringar i sjukersättningssystemet verkar vara betydelsefulla. Däremot visar resultaten förvånansvärt små effekter av införandet av det nya pensionssystemet som beslutades 1998. Detta innebär att våra resultat inte stödjer påståendet att pensionsreformen var den huvudsakliga orsaken till den markanta ökningen av arbetskraftsdeltagandet bland äldre arbetstagare sedan slutet av 1990-talet, vilken sammanföll med införandet av det nya pensionssystemet.
Resultaten i Laun och Palme (2025), som fördjupar analysen av pensionsreformen från 1998 och förändringarna i sjukersättningssystemet, bekräftar dessa slutsatser. Analysen visar att pensionsreformen från 1998 förändrade incitamenten att stanna kvar i arbetskraften på ett tvetydigt sätt: även om den skapade en inkomstdriven effekt mot senare pensionering genom lägre ersättningsnivåer, innebar den också ett lägre ”pris” för att lämna arbetsmarknaden under vissa antaganden. Genom att sänka pensionsförmånerna skapade reformen en inkomsteffekt mot senare utträde ur arbetskraften, och en serie reformer av Sveriges sjukersättningssystem, som innebar gradvis striktare behörighetsregler, förstärkte trenden mot en lägre sammanlagd socialförsäkringsförmögenhet. Riktningen för effekten på ”priset” för att lämna arbetskraften belyser dock vikten av antaganden om sambandet mellan uttagsåldern för pension och utträdesåldern från arbetskraften. Medan det gamla pensionssystemet hade starka aktuariska justeringar kopplade till uttagsåldern, relaterar justeringen i det nya pensionssystemet mer till när individen slutar arbeta. Om man antar att pensionsuttag och utträde ur arbetskraften beslutas samtidigt innebär detta en förändring mot svagare incitament att stanna i arbetskraften i det nya pensionssystemet, medan ett antagande om fast uttagsålder vid 65 års ålder pekar på starkare incitament att stanna i arbetskraften på grund av reformen. Beräkningar av effekterna av förändringarna i ekonomiska incitament på arbetskraftsdeltagandet bland äldre arbetstagare tyder på att som mest en liten del av ökningen i arbetskraftsdeltagandet bland äldre kan tillskrivas pensionsreformen.
En annan viktig slutsats är att pensionärers inkomster har utvecklats mycket positivt över hela inkomstfördelningen under de senaste årtiondena, men till priset av ökande inkomstojämlikhet bland pensionärer. Hagen m. fl. (2022) visar att de reala disponibla inkomsterna bland pensionärer har ökat avsevärt över hela fördelningen under perioden 1991–2019. Även i förhållande till inkomstutvecklingen för befolkningen i arbetsför ålder har pensionärers inkomster ökat över hela fördelningen. Samtidigt har dock fördelningen av disponibla inkomster bland pensionärer blivit mer ojämn. Detta beror främst på den övre delen av inkomstfördelningen och förklaras huvudsakligen av ökade arbetsinkomster och tjänstepensioner.
En sista slutsats är att utvecklingen av pensionärers inkomster i relation till deras inkomster före pensionering är mer komplex under de senaste årtiondena. Å ena sidan har den genomsnittliga ersättningsgraden i termer av disponibel inkomst förblivit relativt hög under hela perioden. Å andra sidan har den genomsnittliga ersättningsgraden i termer av pensionsinkomst minskat avsevärt sedan början av 2000-talet. Minskningen i ersättningsgraden för den offentliga pensionen har dock kompenserats av ökningar i tjänstepensioner, arbetsinkomster och lägre skatter. De minskade ersättningsgraderna för den offentliga pensionen sammanfaller med införandet av det nya pensionssystemet men också med en sänkning av pensionsåldern, som inte har hållit jämna steg med ökningen i medellivslängd. Dessutom har inkomstnivåerna före pensionering förändrats. Ett minskat utträde ur arbetskraften via sjukförsäkringen har också bidragit till ett ökat arbetskraftsdeltagande och högre inkomster före pensionering, vilket i sin tur har lett till en minskning av pensionerna i relation till inkomsterna före pensionering.