Forskning på mänskliga kvarlevor är del av en lång vetenskaplig tradition. Idag har museer omfattande samlingar av både skelett och mjukdelar. Inom humaniora och samhällsvetenskap (arkeologi, humanosteologi, vetenskapshistoria, medicinhistoria) ger forskning på mänskliga kvarlevor värdefull information om människors livssituation i det förflutna. Samtidigt ifrågasätts forskning som bedrivs på kvarlevor från människor som inte kunnat ge samtycke. Det finns lagar och riktlinjer som delvis reglerar området, men de är främst utarbetade för att hantera samlingar från urfolk och minoriteter och omfattar inte alla kvarlevor. Lagar och riktlinjer har också utvecklats för medicinsk forskning, men dessa omfattar ofta inte äldre material. De humanistiska och samhällsvetenskapliga forskare som bedriver forskning på mänskliga kvarlevor befinner sig således i ett delvis oreglerat område, och detta riskerar att underminera forskningens legitimitet. Detta projekt syftar till att genom jämförande studier av praktiker och riktlinjer på muser i Sverige och ett urval av internationella institutioner belysa hur etiska val görs och vilka värderingar som ligger till grund för dessa. Studien görs genom kombination av textanalys (lagtexter och riktlinjer), enkätundersökningar och intervjuer med museiepersonal, och studier av utställningar. Syftet med studien är att bidra till en fördjupad diskussion av ämnets komplexitet, att stärka den forskningsetiska medvetenheten och bidra till rekommendationer.