Klassikerskyddet: Kollektiva rättigheter, kulturarv och upphovsrätt
Detta projekt behandlar ’klassikerskyddet’: en särskild bestämmelse i §51 i den svenska upphovsrättslagen som förbjuder återgivning av klassiska verk i bearbetningar ’som kränker den andliga odlingens intressen’ (SFS 1960:729, § 51). Klassikerskyddet utvecklades under 1950-talet för att skydda kanoniserade verk mot förklenande tolkningar, så som populärkulturella inspelningar av klassiska musikstycken. På senare år har det använts för att förhindra återgivning av verk i reklam och i rasistiska sammanhang. Klassikerskyddets tillämpning avspeglar således föränderliga kulturella värden, men det avseglar också en idé om att inte bara individuella upphovspersoner utan också kulturella kollektiv kan göra anspråk på särskilt betydelsefulla verk. Detta gör klassikerskyddet mer besläktad med kulturarvsskydd än upphovsrätt.
Samtidigt blir det allt vanligare att olika grupper – från nationalister till ursprungsfolk som motsätter sig kulturell appropriering – gör anspråk på vissa verk som uttryck för deras kulturella identitet. Den växande betydelsen av sådana anspråk gör klassikerskyddet till ett intressant studieobjekt. Detta projekt använder sig av diskursanalys för att kartlägga vilka kulturella värden som format klassikerskyddets utveckling 1956-2020. Därefter relateras klassikerskyddet till internationella kulturarvsregleringar. Slutligen diskuteras om och hur klassikerskyddet kan bidra med nya perspektiv på hur lagen kan hantera kollektiva kulturella anspråk.
Slutredovisning
Syfte material och metoder
Syftet med detta projekt har varit att studera den kulturella och politiska betydelsen av § 51 i den svenska upphovsrättslagen, även kallad klassikerskyddet. Klassikerskyddet är en särskild bestämmelse i upphovsrättslagstiftningen som skyddar verk av avlidna upphovsmän som är av kulturell betydelse mot bearbetningar som anses kränkande för allmänheten. Bestämmelsen infördes i den svenska upphovsrättslagen 1960 och liknande bestämmelser inkluderades samtidigt i de övriga nordiska ländernas upphovsrättslagar. Klassikerskyddet har dock sällan utnyttjats och aldrig prövats i domstol förrän 2021, då den nationalsocialistiska webbplatsen Nordfront stod åtalad för brott mot § 51 efter att ha publicerat dikter av nationalromantiska poeter i en rasistisk och homofobisk kontext. Det faktum att domstolen friade Nordfront har ifrågasatt möjligheten att tillämpa klassikerskyddet i framtiden.
Klassikerskyddet strider mot många etablerade principer inom upphovsrättslagstiftning: främst för att klassikerskyddet inte är tidsbegränsat utan gäller för fria verk som inte längre skyddas av upphovsrätt, och för att det inte gäller för alla verk utan enbart för verk av särskild kulturell betydelse. Som sådan förefaller klassikerskyddet närmast vara ett kulturarvsskydd som bäddats in i upphovsrättslagstiftningen. Projektet har behandlat denna synbara anomali i § 51 genom att utforska frågorna om hur och varför § 51 antogs; hur den förhåller sig till nordisk och internationell lagstiftning samt till nationella och internationella diskurser om kulturpolitik och kulturarv. Projektet har utgått från analyser av riksdagsbehandlingar och propositioner från 1920-talet till 1960-talet, samt från fallstudierstudier av olika tillfällen då klassikerskyddet har åberopats från 1960-talet till 2021, delvis kompletterat med pressmaterial.
Resultat och framtida forskningsfrågor
Analysen av hur olika idéer om något slags skydd för klassiker formulerades och motiverades i politiska propositioner och riksdagsdebatter mellan 1920-talet och 1960-talet visar att klassikerskyddet i själva verket inte var en anomali i sin samtid. Liknande bestämmelser diskuterades i andra länder och 1948 övervägde medlemmarna i den internationella Bernkonventionen för skydd av konstnärliga och litterära verk att inkludera ett slags klassikerskydd i konventionen. Under större delen av 1900-talet var det också vanligt att hävda att upphovsrätten i allmänhet, och av upphovsmannens ideella rätt i synnerhet, också bidrog till att värna och bevara ett gemensamt kulturarv (Fredriksson 2024a).
Vidare så tyder det empiriska materialet på att klassikerskyddets framväxt var sammanvävt med etableringen av en nationell kulturpolitisk agenda som betonade vikten av att tillgängliggöra högkvalitativ konst och litteratur till en bredare allmänhet som central för folkbildningsprojektet, samtidigt som den förkastade populärkultur och kommersialism som ett hot mot ungdomens smak och omdöme. Detta visade sig inte bara i hur liknande idéer och retorik påverkade den kulturpolitiska diskursen och debatten om klassikerskydd i mitten av 1900-talet, utan också i att samma aktörer ofta engagerade sig i dessa frågor. Sigfrid Hansson, framstående socialdemokratisk politiker, bror till Per Albin Hansson och en nyckelperson i socialdemokratins formering av en modern kulturpolitiska agendan, var till exempel den förste att föreslå ett klassikerskydd 1924. En närmare analys av hur och när § 51 har åberopats mellan 1961 och 2020 tyder också på att klassikerskyddet har tolkats i linje med Sveriges förändrade kulturpolitiska paradigm, som har kommit att anta en mer liberal hållning till populärkultur men behållit en skepsis mot kommersialism (Fredriksson 2024b).
Slutligen visar en närmare analys av Nordfrontfallet, där klassikerskyddet användes för att motverka ett konservativt, nationalistiskt bruk av litterära klassiker, på att den senaste tidens användning av klassikerskyddet avspeglar en politisering av kulturarvet och kulturpolitiken som har ägt rum under det senaste decenniet. En politisering som bland annat också kommer till uttryck i de aktuella debatterna om en nationell kulturkanon. Med identitetspolitikens växande betydelse och framväxten av en nynationalistisk ytterhögern står kulturpolitiken och kulturarvsförvaltningen inför nya utmaningar där klassikerna inte längre behöver värnas mot populärkultur eller kommersialism utan mot samtida politiska krafter som försöker mobilisera kulturarvet för nationalistiska syften (Fredriksson kommande).
Detta väcker ett antal uppenbara frågor om framtiden för klassikerskyddet och möjligheterna att nå en gemensam förståelse av kanoniserade klassiker i en polariserad tid. En mindre uppenbar framtida forskningsfråga som dock intresserar mig mer är vilken roll det nordiska samarbetet spelar för utformningen av upphovsrätt och vice versa. Av praktiska skäl har detta projekt kommit att fokusera på den svenska lagstiftningen, men det innefattar också en kort jämförelse av hur klassikerskyddet har formulerats i Sverige, Norge, Danmark och Finland (Fredriksson 2024a). Det faktum att de upphovsrättslagar som dessa fyra länder antog 1960 var en del av en gemensam strategi för att harmonisera lagstiftningen i de nordiska länderna placerar inte bara klassikerskyddet utan upphovsrätten i allmänhet i ett regionalt sammanhang. Förhållandet mellan upphovsrätten, kulturarvet och en nordisk kulturell och politisk identitet är hittills outforskat område.
Spridning och publiceringsstrategi
Utöver fyra forskningsartiklar (Fredriksson 2022, 2024a; 2024b; kommande) har resultaten från projektet också presenterats i andra format och sammanhang. Inom akademin har studien presenterats på seminarium och föreläsningar vid juridiska institutionen vid Lunds universitet, på Masterkursen Juridik och fiktion vid Stockholms universitet samt på konferenserna The Critical Heritage Studies Conference, Galway, juni 2024 och The History of Capitalism, Copyright and Cultural Heritage, vid Oslo Universitet November 2024. Utanför akademien har projektet i allmänhet och studien av Nordfrontfallet i synnerhet presenterats för Svenska föreningen för immaterialrätt samt för Sällskapet för rätt och litteratur. I samband med Nordfronträttegången har jag också kommenterat klassikerskyddet i nationell media i Sverige och Norge.
Källor:
Fredriksson, Martin (kommande): ‘The Politics of Canons and Classics: Heritage and Identity in Swedish Copyright Law’
Fredriksson, Martin (2024a): ‘Moral rights and the protection of classics: A study of §51 in the Swedish Copyright Act of 1960’, Comparative Legal History, 1–32. https://doi.org/10.1080/2049677X.2024.2418680
Fredriksson, Martin (2024b): ‘Protecting the classics in Swedish copyright law: Intellectual property as a cultural policy tool’, International Journal of Cultural Policy,1-14. https://doi.org/10.1080/10286632.2024.2362255
Fredriksson, Martin (2022). ’A Reflection on the Cultural Significance of the Protection of Classics’, Stockholm Intellectual Property Law Review, 5(2), 8-13. https://publicera.kb.se/siplr/article/view/13849
Syftet med detta projekt har varit att studera den kulturella och politiska betydelsen av § 51 i den svenska upphovsrättslagen, även kallad klassikerskyddet. Klassikerskyddet är en särskild bestämmelse i upphovsrättslagstiftningen som skyddar verk av avlidna upphovsmän som är av kulturell betydelse mot bearbetningar som anses kränkande för allmänheten. Bestämmelsen infördes i den svenska upphovsrättslagen 1960 och liknande bestämmelser inkluderades samtidigt i de övriga nordiska ländernas upphovsrättslagar. Klassikerskyddet har dock sällan utnyttjats och aldrig prövats i domstol förrän 2021, då den nationalsocialistiska webbplatsen Nordfront stod åtalad för brott mot § 51 efter att ha publicerat dikter av nationalromantiska poeter i en rasistisk och homofobisk kontext. Det faktum att domstolen friade Nordfront har ifrågasatt möjligheten att tillämpa klassikerskyddet i framtiden.
Klassikerskyddet strider mot många etablerade principer inom upphovsrättslagstiftning: främst för att klassikerskyddet inte är tidsbegränsat utan gäller för fria verk som inte längre skyddas av upphovsrätt, och för att det inte gäller för alla verk utan enbart för verk av särskild kulturell betydelse. Som sådan förefaller klassikerskyddet närmast vara ett kulturarvsskydd som bäddats in i upphovsrättslagstiftningen. Projektet har behandlat denna synbara anomali i § 51 genom att utforska frågorna om hur och varför § 51 antogs; hur den förhåller sig till nordisk och internationell lagstiftning samt till nationella och internationella diskurser om kulturpolitik och kulturarv. Projektet har utgått från analyser av riksdagsbehandlingar och propositioner från 1920-talet till 1960-talet, samt från fallstudierstudier av olika tillfällen då klassikerskyddet har åberopats från 1960-talet till 2021, delvis kompletterat med pressmaterial.
Resultat och framtida forskningsfrågor
Analysen av hur olika idéer om något slags skydd för klassiker formulerades och motiverades i politiska propositioner och riksdagsdebatter mellan 1920-talet och 1960-talet visar att klassikerskyddet i själva verket inte var en anomali i sin samtid. Liknande bestämmelser diskuterades i andra länder och 1948 övervägde medlemmarna i den internationella Bernkonventionen för skydd av konstnärliga och litterära verk att inkludera ett slags klassikerskydd i konventionen. Under större delen av 1900-talet var det också vanligt att hävda att upphovsrätten i allmänhet, och av upphovsmannens ideella rätt i synnerhet, också bidrog till att värna och bevara ett gemensamt kulturarv (Fredriksson 2024a).
Vidare så tyder det empiriska materialet på att klassikerskyddets framväxt var sammanvävt med etableringen av en nationell kulturpolitisk agenda som betonade vikten av att tillgängliggöra högkvalitativ konst och litteratur till en bredare allmänhet som central för folkbildningsprojektet, samtidigt som den förkastade populärkultur och kommersialism som ett hot mot ungdomens smak och omdöme. Detta visade sig inte bara i hur liknande idéer och retorik påverkade den kulturpolitiska diskursen och debatten om klassikerskydd i mitten av 1900-talet, utan också i att samma aktörer ofta engagerade sig i dessa frågor. Sigfrid Hansson, framstående socialdemokratisk politiker, bror till Per Albin Hansson och en nyckelperson i socialdemokratins formering av en modern kulturpolitiska agendan, var till exempel den förste att föreslå ett klassikerskydd 1924. En närmare analys av hur och när § 51 har åberopats mellan 1961 och 2020 tyder också på att klassikerskyddet har tolkats i linje med Sveriges förändrade kulturpolitiska paradigm, som har kommit att anta en mer liberal hållning till populärkultur men behållit en skepsis mot kommersialism (Fredriksson 2024b).
Slutligen visar en närmare analys av Nordfrontfallet, där klassikerskyddet användes för att motverka ett konservativt, nationalistiskt bruk av litterära klassiker, på att den senaste tidens användning av klassikerskyddet avspeglar en politisering av kulturarvet och kulturpolitiken som har ägt rum under det senaste decenniet. En politisering som bland annat också kommer till uttryck i de aktuella debatterna om en nationell kulturkanon. Med identitetspolitikens växande betydelse och framväxten av en nynationalistisk ytterhögern står kulturpolitiken och kulturarvsförvaltningen inför nya utmaningar där klassikerna inte längre behöver värnas mot populärkultur eller kommersialism utan mot samtida politiska krafter som försöker mobilisera kulturarvet för nationalistiska syften (Fredriksson kommande).
Detta väcker ett antal uppenbara frågor om framtiden för klassikerskyddet och möjligheterna att nå en gemensam förståelse av kanoniserade klassiker i en polariserad tid. En mindre uppenbar framtida forskningsfråga som dock intresserar mig mer är vilken roll det nordiska samarbetet spelar för utformningen av upphovsrätt och vice versa. Av praktiska skäl har detta projekt kommit att fokusera på den svenska lagstiftningen, men det innefattar också en kort jämförelse av hur klassikerskyddet har formulerats i Sverige, Norge, Danmark och Finland (Fredriksson 2024a). Det faktum att de upphovsrättslagar som dessa fyra länder antog 1960 var en del av en gemensam strategi för att harmonisera lagstiftningen i de nordiska länderna placerar inte bara klassikerskyddet utan upphovsrätten i allmänhet i ett regionalt sammanhang. Förhållandet mellan upphovsrätten, kulturarvet och en nordisk kulturell och politisk identitet är hittills outforskat område.
Spridning och publiceringsstrategi
Utöver fyra forskningsartiklar (Fredriksson 2022, 2024a; 2024b; kommande) har resultaten från projektet också presenterats i andra format och sammanhang. Inom akademin har studien presenterats på seminarium och föreläsningar vid juridiska institutionen vid Lunds universitet, på Masterkursen Juridik och fiktion vid Stockholms universitet samt på konferenserna The Critical Heritage Studies Conference, Galway, juni 2024 och The History of Capitalism, Copyright and Cultural Heritage, vid Oslo Universitet November 2024. Utanför akademien har projektet i allmänhet och studien av Nordfrontfallet i synnerhet presenterats för Svenska föreningen för immaterialrätt samt för Sällskapet för rätt och litteratur. I samband med Nordfronträttegången har jag också kommenterat klassikerskyddet i nationell media i Sverige och Norge.
Källor:
Fredriksson, Martin (kommande): ‘The Politics of Canons and Classics: Heritage and Identity in Swedish Copyright Law’
Fredriksson, Martin (2024a): ‘Moral rights and the protection of classics: A study of §51 in the Swedish Copyright Act of 1960’, Comparative Legal History, 1–32. https://doi.org/10.1080/2049677X.2024.2418680
Fredriksson, Martin (2024b): ‘Protecting the classics in Swedish copyright law: Intellectual property as a cultural policy tool’, International Journal of Cultural Policy,1-14. https://doi.org/10.1080/10286632.2024.2362255
Fredriksson, Martin (2022). ’A Reflection on the Cultural Significance of the Protection of Classics’, Stockholm Intellectual Property Law Review, 5(2), 8-13. https://publicera.kb.se/siplr/article/view/13849