Författarens hand. Till handskriftens litteraturhistoria
Vi lever i en tid då den snabba teknologiska utvecklingen tycks göra handskriften och handstilen föråldrade och överflödiga. Men handskriften har en historisk betydelse som efter digitaliseringen blivit möjlig att analysera på nytt. Syftet med detta projekt är att undersöka handskriftens litteraturhistoria ur ett mediehistoriskt perspektiv. Skrivandet för hand är mer än bara en direkt kanal mellan författare och bok, mer än bara ornamentala eller sociala funktioner. Den alternativa utgångspunkten för detta projekt är att handskriften är ett medium, vilket i likhet med dagens digitala medier inrymmer styrmekanismer som konstruerar såväl sitt utfall som sina användare. I sex fallstudier analyseras litterära texter, som alla tematiserar skrivandet, utifrån de materiella villkor som format dem. Från Horatius till Melville, från Erasmus till Strindberg, förbinds skrivandet för hand med enskilda ”nedskrivningssystem” där historiskt skiftande tekniska, teknologiska och institutionella villkor påverkar hur författarens hand rör sig över papperet. Studien, som kommer att bli den första i sitt slag, kommer därmed kunna belysa hur skrivandet för hand format såväl skrivarna som deras utsagor på ett sätt som hittills inte synliggjorts i forskningen.
Slutredovisning
Bakgrund
I juni 2021 tilldelades jag RJ Sabbatical om 12 månader för projektet ”Författarens hand. Till handskriftens litteraturhistoria”/”The Author’s Hand. A Literary History of Handwriting” (SAB21-0020), som även inbegrep en månadslång vistelse vid forskningsprogrammet Geschichte und Theorien der Kulturtechniken vid Bauhaus-Universität Weimar under ledning av Bernhard Siegert. Projektet har resulterat i en monografi, flera gästföreläsningar samt forskningsinformation i form av medverkan i en rad publika medier.
Projektets resultat
Projektets huvudsyfte har varit att färdigställa en monografi som undersöker skrivandet för hand ur ett medie- och litteraturhistoriskt perspektiv. Bokmanus är antaget för publicering av Glänta förlag, och publicering i tryck samt öppen tillgång på webben sker under vintern 2024/2025.
Den allmänna utgångspunkten för projektet var att handskriften genom en räcka teknologiska innovationer – med digitaliseringen som det senaste historiska exemplet – på en och samma gång har kommit att decentreras och framhävas på nytt: decentreras genom att framstå som allt mindre central för dokumentproducerande professioner och pedagogiska institutioner, framhävas genom att samma teknologiska innovationer i dag synliggör handskriften som ett medium bland andra medier. Handskriften har paradoxalt nog blivit både mindre och mera framträdande ju längre digitaliseringen fortskridit. Men vad är innebörden av detta konstaterande? Frågan framtvingade ett teoretiskt arbete där medieteoretiska modeller prövades mot handskriftens empiriska egenart. Ett första resultat i projektet blev därmed utarbetandet av vad som kunde kallas en handskriftens medieteori, som uppmärksammar fyra samverkande variabler: kroppen eller den faktiska, fysiska hand som skriver; praktiken eller den psykomotoriska rutin och sociala konvention som gör det möjligt att instrumentalisera handen; skriften eller de varierande skriftsystem och historiska handstilar och som handen realiserar; teknologin eller de materiella och historiskt föränderliga skrivdonen och -underlagen. Dessa variabler samverkar vidare i ett konkret funktionssammanhang – i likhet med andra medier är handskriften utformad för att lagra, behandla och överföra data. Ett begrepp hämtat från tysk kulturteknikforskning och medieteori, ’nedskrivningssystem’, förtydligar detta förhållande. Men vilka analytiska konsekvenser får denna teoretisering? Frågan framtvingar en metodologisk reflexion, och ett andra resultat i projektet blev därmed utvecklingen av en metod för analys av handskriften som medium. Ett antagande i projektet var att en sådan analys lämpligen utgår från litterära texter då dessa till skillnad från andra texttyper tematiserar sin tillkomst. I de så kallade ”skrivscener” som litteraturvetenskapen traditionellt behandlat som författarens metapoetiska lek med sina uttrycksmedel döljer sig en möjlighet att avläsa litteraturens tillkomstvillkor. Då det inte finns ett särskilt ’litterärt’ skrivande för hand, kan de litterära texternas skrivscener ses som representativa för handskrivandet som sådant i en viss miljö och period (dvs. ett historiskt nedskrivningssystem). Studiens sex fallstudier gör klart att detta antagande var produktivt. Resultaten av dessa studier är relativt omfattande och kan i all sin historiska detaljrikedom inte återges här, men de principiella insikter om handskriftsmediet som projektet utmynnar kan sammanfattas i följande punkter:
1) Den teknologiska materialiteten är avgörande för vad som låter sig skrivas, men också för vem som skriver. Teknologiskt komplexa nedskrivningssystem tenderar att hämma skriftframställningen och leda till separation av skrivande och komposition. Skrivandet blir ett hantverk, utfört av särskilda hantverkare (”skrivare”), medan komponerandet förbehålls författare som själva inte skriver.
2) Skriftsystemets och skrivstilens utformning är avgörande för vad och hur mycket som låter sig skrivas. Komplexa skriftsystem och skrivstilar tycks stå i omvänd proportion till det kvantitativa utfallet och den samhälleliga spridningen av skrivfärdighet.
3) Utformningen av det pedagogiska systemets praktiker har likaså betydelse för handskriftens samhälleliga spridning, men även för dess sociala status. Våldsamma pedagogiska praktiker tenderar att ha en negativ påverkan på den senare.
4) Kroppen är prekär i varje nedskrivningssystem som baseras på skrivande för hand. Fysiska reaktioner och åkommor är legio, och de är som regel kausalt förbundna med någon av punkterna 1–3 ovan.
Sammanfattningsvis förtydligar projektets fallstudier att handskriften historiskt sett har varit medialt framgångsrik trots och inte tack vare sina specifika företräden. Samtidigt är det påtagligt hur handskriften i varje fas av dess historiska realisering har varit kringskuren av de variabler som formar den: varje nedskrivningssystem tenderar att premiera en viss typ av utfall samtidigt som det omöjliggör vissa andra. Någon allmän princip för denna återkommande men föränderliga ’oskrivbarhet’ kan emellertid inte skönjas, tvärtom tycks handskriftmediet i detta avseende vara präglad av en grundläggande historisk kontingens.
Studien ”Författarens hand” är disponerad över sex kapitel plus inledning och avslutning. Dispositionen är historiskt baserad men kapitlen utgör separata fallstudier och någon ambition att analysera handskriftmediets återkommande förändringar i termer av en ’historisk utveckling’ har inte funnits. Istället har förändringarna (på praktikernas eller teknologiernas nivåer) använts för att studera handskriftsmediet i all dess historiska mångfald. Följande kapitel ingår:
1. ”Antika händer”. Kapitlet undersöker handskriftens övergång från lagringsmedium till produktionsmedium under grekisk respektive romersk antik. Dessutom studeras följderna av övergången från alfabetisk till stenografisk skrift under det romerska principatet.
2. ”Skriften i köttet”. Kapitlet undersöker handskriftens ställning och skrivandets status i Västeuropas tidigmedeltida kloster. Fokus ligger på hur det monastiska nedskrivningssystemets teknologiska komplexitet förstärker den separation mellan komposition och skrivande som uppstått i senantik tid.
3. ”Pennans renässans”. Kapitlet undersöker hur klerikala författare på nytt utvecklar förmågan att skriva själva i den historiska brytpunkt då katedralskolor och universitet satte det gamla monastiska utbildningsmonopolet under tryck. Kapitlet tittar också närmare på hur medeltida kvinnor tillägnar sig skrivfärdighet.
4. ”Skrivarnas rike”. Kapitlet undersöker den första nationella alfabetiseringskampanjen i Europa, vilken utspelade sig i Sverige under 1600-talets slut. I centrum står de skrivpraktiker som uppstod till följd av det ökade behovet av dokumentation av kampanjen.
5. ”Det röda manuskriptet”. Kapitlet undersöker handskriftens omvandling från en uppsättning bruksdefinierade stilar till en markör för individualitet i det tidiga 1800-talet. Vidare studeras autografens förändrade status och förvandling från umbärlig artefakt till åtråvärd fetisch.
6. ”Vägra skriva”. Kapitlet undersöker övergången från fjäder- till stålpenna under 1800-talets industrialisering. De förändringar den nya teknologin för med sig – ökad effektivitet men också ergonomiska problem – undersöks i litteraturens framställning av det nya proletariatet: kontorsskrivarna.
Nya forskningsfrågor
Fallstudierna i monografin handlar huvudsakligen om nedskrivningssystem där handskriften inte konkurrensutsatts av andra medier. En fråga som kvarstår att belysa är därför relationen mellan handskriften och konkurrerande medier. Ett planerat kapitel om renässanslitteraturen, skrivmästarböckerna och boktrycket fick läggas åt sidan av tidsmässiga skäl. Ett annat planerat kapitel om om handskriftens utveckling i det svenska 1900-talet fick likaså anstå. De resultat som framkommit i projektet reser emellertid frågan om mediekonkurrens och det är min avsikt att låta den bli vägledande i min fortsatta forskning om handskriftens medium.
Vetenskaplig publikation
Monografin Författarens hand. Sex kapitel ur handskriftens litteraturhistoria (Glänta förlag, 2024/25)
Föreläsningar
”Swedish Hands. Scenes From the Literary History of Handwriting in Pre-Modern Sweden”, föreläsning vid University of California, Berkeley 10 april 2024
”Författarens hand. Handskrift, teknologi, medium”, föreläsning vid Institutionen för litteraturvetenskap och retorik, Uppsala universitet 29 februari 2024
”Antika händer. Om att skriva handskriftens litteraturhistoria”, Äldretextseminariet vid Stockholms universitet 26 april 2023
”Antika händer”, föredrag vid Svenska Litteratursällskapets årsmöte i Uppsala 30 mars 2023
”Antika händer. Nedslag i handskriftens litteraturhistoria”, föreläsning vid Institutionen för Litteratur, religion och idéhistoria, Göteborgs universitet 28 september 2022
Forskningsinformation
”Skriften i köttet. Hur jag slutade ängslas över min handstil och började älska min magister”, essä i Anekdot. Det digitala folkbildningsmagasinet (beställd, publiceras hösten 2024)
”Från tanken till handen. Handskriften lever aldrig upp till förväntningarna”, artikel i Språktidningen, nr 1, 23 januari 2024 (https://spraktidningen.se/author/thomasgotselius/)
”Handskriftens plågsamma historia”, intervju i Vetenskapsradion historia, Sveriges Radio P1, 16 maj 2023 (https://sverigesradio.se/avsnitt/dresserade-kanariefaglar-roade-1800-talet)
”Manu scriptus – när handen skriver”, föredrag vid Hallands Konstmuseum 3 maj 2023
”Att lära sig skriva för hand var detsamma som att bli pryglad”, intervju på Stockholms universitets webb med anledningen av ”Bokens dag” 19 april 2023 (https://www.su.se/nyheter/att-lära-sig-skriva-för-hand-var-detsamma-som-att-bli-pryglad-1.654429)
I juni 2021 tilldelades jag RJ Sabbatical om 12 månader för projektet ”Författarens hand. Till handskriftens litteraturhistoria”/”The Author’s Hand. A Literary History of Handwriting” (SAB21-0020), som även inbegrep en månadslång vistelse vid forskningsprogrammet Geschichte und Theorien der Kulturtechniken vid Bauhaus-Universität Weimar under ledning av Bernhard Siegert. Projektet har resulterat i en monografi, flera gästföreläsningar samt forskningsinformation i form av medverkan i en rad publika medier.
Projektets resultat
Projektets huvudsyfte har varit att färdigställa en monografi som undersöker skrivandet för hand ur ett medie- och litteraturhistoriskt perspektiv. Bokmanus är antaget för publicering av Glänta förlag, och publicering i tryck samt öppen tillgång på webben sker under vintern 2024/2025.
Den allmänna utgångspunkten för projektet var att handskriften genom en räcka teknologiska innovationer – med digitaliseringen som det senaste historiska exemplet – på en och samma gång har kommit att decentreras och framhävas på nytt: decentreras genom att framstå som allt mindre central för dokumentproducerande professioner och pedagogiska institutioner, framhävas genom att samma teknologiska innovationer i dag synliggör handskriften som ett medium bland andra medier. Handskriften har paradoxalt nog blivit både mindre och mera framträdande ju längre digitaliseringen fortskridit. Men vad är innebörden av detta konstaterande? Frågan framtvingade ett teoretiskt arbete där medieteoretiska modeller prövades mot handskriftens empiriska egenart. Ett första resultat i projektet blev därmed utarbetandet av vad som kunde kallas en handskriftens medieteori, som uppmärksammar fyra samverkande variabler: kroppen eller den faktiska, fysiska hand som skriver; praktiken eller den psykomotoriska rutin och sociala konvention som gör det möjligt att instrumentalisera handen; skriften eller de varierande skriftsystem och historiska handstilar och som handen realiserar; teknologin eller de materiella och historiskt föränderliga skrivdonen och -underlagen. Dessa variabler samverkar vidare i ett konkret funktionssammanhang – i likhet med andra medier är handskriften utformad för att lagra, behandla och överföra data. Ett begrepp hämtat från tysk kulturteknikforskning och medieteori, ’nedskrivningssystem’, förtydligar detta förhållande. Men vilka analytiska konsekvenser får denna teoretisering? Frågan framtvingar en metodologisk reflexion, och ett andra resultat i projektet blev därmed utvecklingen av en metod för analys av handskriften som medium. Ett antagande i projektet var att en sådan analys lämpligen utgår från litterära texter då dessa till skillnad från andra texttyper tematiserar sin tillkomst. I de så kallade ”skrivscener” som litteraturvetenskapen traditionellt behandlat som författarens metapoetiska lek med sina uttrycksmedel döljer sig en möjlighet att avläsa litteraturens tillkomstvillkor. Då det inte finns ett särskilt ’litterärt’ skrivande för hand, kan de litterära texternas skrivscener ses som representativa för handskrivandet som sådant i en viss miljö och period (dvs. ett historiskt nedskrivningssystem). Studiens sex fallstudier gör klart att detta antagande var produktivt. Resultaten av dessa studier är relativt omfattande och kan i all sin historiska detaljrikedom inte återges här, men de principiella insikter om handskriftsmediet som projektet utmynnar kan sammanfattas i följande punkter:
1) Den teknologiska materialiteten är avgörande för vad som låter sig skrivas, men också för vem som skriver. Teknologiskt komplexa nedskrivningssystem tenderar att hämma skriftframställningen och leda till separation av skrivande och komposition. Skrivandet blir ett hantverk, utfört av särskilda hantverkare (”skrivare”), medan komponerandet förbehålls författare som själva inte skriver.
2) Skriftsystemets och skrivstilens utformning är avgörande för vad och hur mycket som låter sig skrivas. Komplexa skriftsystem och skrivstilar tycks stå i omvänd proportion till det kvantitativa utfallet och den samhälleliga spridningen av skrivfärdighet.
3) Utformningen av det pedagogiska systemets praktiker har likaså betydelse för handskriftens samhälleliga spridning, men även för dess sociala status. Våldsamma pedagogiska praktiker tenderar att ha en negativ påverkan på den senare.
4) Kroppen är prekär i varje nedskrivningssystem som baseras på skrivande för hand. Fysiska reaktioner och åkommor är legio, och de är som regel kausalt förbundna med någon av punkterna 1–3 ovan.
Sammanfattningsvis förtydligar projektets fallstudier att handskriften historiskt sett har varit medialt framgångsrik trots och inte tack vare sina specifika företräden. Samtidigt är det påtagligt hur handskriften i varje fas av dess historiska realisering har varit kringskuren av de variabler som formar den: varje nedskrivningssystem tenderar att premiera en viss typ av utfall samtidigt som det omöjliggör vissa andra. Någon allmän princip för denna återkommande men föränderliga ’oskrivbarhet’ kan emellertid inte skönjas, tvärtom tycks handskriftmediet i detta avseende vara präglad av en grundläggande historisk kontingens.
Studien ”Författarens hand” är disponerad över sex kapitel plus inledning och avslutning. Dispositionen är historiskt baserad men kapitlen utgör separata fallstudier och någon ambition att analysera handskriftmediets återkommande förändringar i termer av en ’historisk utveckling’ har inte funnits. Istället har förändringarna (på praktikernas eller teknologiernas nivåer) använts för att studera handskriftsmediet i all dess historiska mångfald. Följande kapitel ingår:
1. ”Antika händer”. Kapitlet undersöker handskriftens övergång från lagringsmedium till produktionsmedium under grekisk respektive romersk antik. Dessutom studeras följderna av övergången från alfabetisk till stenografisk skrift under det romerska principatet.
2. ”Skriften i köttet”. Kapitlet undersöker handskriftens ställning och skrivandets status i Västeuropas tidigmedeltida kloster. Fokus ligger på hur det monastiska nedskrivningssystemets teknologiska komplexitet förstärker den separation mellan komposition och skrivande som uppstått i senantik tid.
3. ”Pennans renässans”. Kapitlet undersöker hur klerikala författare på nytt utvecklar förmågan att skriva själva i den historiska brytpunkt då katedralskolor och universitet satte det gamla monastiska utbildningsmonopolet under tryck. Kapitlet tittar också närmare på hur medeltida kvinnor tillägnar sig skrivfärdighet.
4. ”Skrivarnas rike”. Kapitlet undersöker den första nationella alfabetiseringskampanjen i Europa, vilken utspelade sig i Sverige under 1600-talets slut. I centrum står de skrivpraktiker som uppstod till följd av det ökade behovet av dokumentation av kampanjen.
5. ”Det röda manuskriptet”. Kapitlet undersöker handskriftens omvandling från en uppsättning bruksdefinierade stilar till en markör för individualitet i det tidiga 1800-talet. Vidare studeras autografens förändrade status och förvandling från umbärlig artefakt till åtråvärd fetisch.
6. ”Vägra skriva”. Kapitlet undersöker övergången från fjäder- till stålpenna under 1800-talets industrialisering. De förändringar den nya teknologin för med sig – ökad effektivitet men också ergonomiska problem – undersöks i litteraturens framställning av det nya proletariatet: kontorsskrivarna.
Nya forskningsfrågor
Fallstudierna i monografin handlar huvudsakligen om nedskrivningssystem där handskriften inte konkurrensutsatts av andra medier. En fråga som kvarstår att belysa är därför relationen mellan handskriften och konkurrerande medier. Ett planerat kapitel om renässanslitteraturen, skrivmästarböckerna och boktrycket fick läggas åt sidan av tidsmässiga skäl. Ett annat planerat kapitel om om handskriftens utveckling i det svenska 1900-talet fick likaså anstå. De resultat som framkommit i projektet reser emellertid frågan om mediekonkurrens och det är min avsikt att låta den bli vägledande i min fortsatta forskning om handskriftens medium.
Vetenskaplig publikation
Monografin Författarens hand. Sex kapitel ur handskriftens litteraturhistoria (Glänta förlag, 2024/25)
Föreläsningar
”Swedish Hands. Scenes From the Literary History of Handwriting in Pre-Modern Sweden”, föreläsning vid University of California, Berkeley 10 april 2024
”Författarens hand. Handskrift, teknologi, medium”, föreläsning vid Institutionen för litteraturvetenskap och retorik, Uppsala universitet 29 februari 2024
”Antika händer. Om att skriva handskriftens litteraturhistoria”, Äldretextseminariet vid Stockholms universitet 26 april 2023
”Antika händer”, föredrag vid Svenska Litteratursällskapets årsmöte i Uppsala 30 mars 2023
”Antika händer. Nedslag i handskriftens litteraturhistoria”, föreläsning vid Institutionen för Litteratur, religion och idéhistoria, Göteborgs universitet 28 september 2022
Forskningsinformation
”Skriften i köttet. Hur jag slutade ängslas över min handstil och började älska min magister”, essä i Anekdot. Det digitala folkbildningsmagasinet (beställd, publiceras hösten 2024)
”Från tanken till handen. Handskriften lever aldrig upp till förväntningarna”, artikel i Språktidningen, nr 1, 23 januari 2024 (https://spraktidningen.se/author/thomasgotselius/)
”Handskriftens plågsamma historia”, intervju i Vetenskapsradion historia, Sveriges Radio P1, 16 maj 2023 (https://sverigesradio.se/avsnitt/dresserade-kanariefaglar-roade-1800-talet)
”Manu scriptus – när handen skriver”, föredrag vid Hallands Konstmuseum 3 maj 2023
”Att lära sig skriva för hand var detsamma som att bli pryglad”, intervju på Stockholms universitets webb med anledningen av ”Bokens dag” 19 april 2023 (https://www.su.se/nyheter/att-lära-sig-skriva-för-hand-var-detsamma-som-att-bli-pryglad-1.654429)