Att fiska efter lösningar: Expertis och legitimitet i förvaltningen av fiske och marina miljöer
Hur man på bästa sätt ska skapa och använda kunskap för en hållbar miljöstyrning är en mycket angelägen fråga i vår tid. Det handlar om att förena trovärdig expertis från olika aktörer (forskare och andra experter) i processer som anses vara demokratiskt legitima. Dessa två styrningskomponenter (expertis och legitimitet) kan dock vara i konflikt när vetenskapsbaserade expertråd informerar styrningen av de gemensamma tillgångarna. EU:s fiskeförvaltning, som fungerar som empiriskt fall i detta bokprojekt, är ett huvudexempel på denna spänning. Boken är uppdelad i en konceptuell del som introducerar olika teoretiska perspektiv på expertis och legitimitet inom miljöstyrning, och en empirisk del som fokuserar på fiske och havsförvaltning utifrån dessa teorier. Detta fält saknar fortfarande ett sammanhängande bidrag ur ett kritiskt samhällsvetenskapligt perspektiv som undersöker samspelet och ömsesidiga beroenden av expertis och legitimitet och vad det innebär för olika aktörers möjligheter till inflytande. Boken syftar till att fylla denna lucka och bidrar till pågående forskningsdebatter för att bygga långsiktigt hållbar resursförvaltning, som också inkluderar sociala aspekter av hållbarhet (social rättvisa, maktfördelning och delaktighet). Ur detta sammanhang dras också lärdomar för miljöstyrning och hållbarhetsforskning i allmänhet. Projektet inkluderar forskningsbesök vid universiteten i Wageningen (hösten 2023) och Tromsø (våren 2024).
Slutredovisning
Bakgrund
I detta RJSAB-projekt skriver jag en bok med den preliminära titeln "Fishing for alternatives: knowledge for sustainability transformations in fisheries and environmental governance". Boken exponerar viktiga styrningsutmaningar relaterade till användningen av expertis för hållbar utveckling och beslutsfattande genom illustrationer av befintliga interaktioner mellan vetenskap, politik och samhälle inom fiskeriförvaltning. Mitt övergripande mål är att ta reda på vilka olika typer av kunskap som behövs för omställningar till hållbarhet inom fiskeriförvaltningen - och vilka lärdomar som kan dras av dessa insikter för miljöstyrning i allmänhet.
Hypotesen i boken är att det befintliga kunskapssystemet för fiskeriförvaltning (och andra områden inom miljöstyrning) inte är tillräckligt för att hantera de komplexa socioekologiska problem som sammanflätar fiskeri- och kustförvaltning. Detta på grund av dess exklusiva beroende av kvantitativ, vetenskapligt baserad biologisk och ekonomisk expertis.
Boken behandlar en grundläggande men komplex forskningsfråga: Varför säkerställer inte den befintliga kunskapsbasen inom fiskeriförvaltningen, med djupgående expertis och erfarenhet, som kanaliseras och administreras genom avancerade institutionella strukturer som organiserar tillämpningen av denna expertis för ett hållbart uttag av fiskresurser, ett långsiktigt hållbart nyttjande av denna förnybara havsresurs?
Denna fråga behandlas i två successiva steg. För det första undersöks i tre empiriska kapitel (3–5) vilken typ av miljöexpertis som efterfrågas i den befintliga fiskeriförvaltningen och vilka dilemman och utmaningar som uppstår för rådgivande vetenskap och dess användning i överläggningar och beslutsfattande. För det andra söker kapitel 6 och 7 efter alternativa tillvägagångssätt. Genom att granska den befintliga fiskeriforskningslitteraturen beskriva dessa kapitel olika sätt att organisera tillämpningen av kunskap för förvaltning och beslutsfattande som kan leda till mer hållbara förvaltningssystem när det gäller social och miljömässig rättvisa.
1. Projektets viktigaste resultat och publikationer, samt ett resonemang
I början av arbetet med boken utförde jag ett omfattande arbete för att revidera den ursprungligen planerade strukturen, huvuddragen och dispositionen av boken (kapitel upplägg och innehåll). Den ursprungliga idén från ansökan var att skriva en syntes av min egen forskning under de senaste 15 åren. Även om denna idé har behållits, hittade jag en ny ingång för att presentera den övergripande narrativet för detta bokprojekt. Detta nya perspektiv, som ifrågasätter om befintliga kunskapssystem är tillräckliga för hållbarhetsomvandlingar, uttrycks i hypotesen och forskningsfrågan ovan och är avsett att presentera en ny forskningsagenda. Utöver att sammanfatta insikter och dra lärdomar av befintliga problem och utmaningar med expertis och legitimitet i fiskeriförvaltningen (min tidigare forskning), föreslår jag också en ny forskningsagenda som också ger sig ut på jakt efter alternativa kunskapssystem som är mer lämpade för att uppnå verkliga omvandlingar till hållbarhet i fiskeriförvaltningen och därefter.
Detta upplägg ligger till grund för bokens nya struktur: från detaljerade beskrivningar och empiriska analyser av de institutioner och processer som tillämpar kunskap för fiskeriförvaltning (kapitel 3-5), syftar den återstående delen av boken till att utforska vilka olika vägar som kan hittas, föreställas eller utvecklas som alternativa vägar till hållbarhet och frågar sig vilken typ av expertis och kunskapsprocesser som skulle behövas för att uppnå sådana omvandlingar (kapitel 6 & 7).
Bokens inledning med dispositioner för samtliga kapitel presenterades vid en workshop på Nordic Environmental Social Science konferensen i juni i Åbo/Finland och de substantiella kommentarer som jag fick användes för att revidera textutkasten under sommaren 2024. Under hösten fokuserade jag mitt schema för att få sammanhängande skrivtid för de empiriska kapitlen, som delvis genomfördes på Svenska Huset i Kavalla (Grekland). De centrala preliminära slutsatser som jag hittills kan dra från dessa empiriska kapitel är att fiskeriförvaltningen, på grund av sin hierarkiska, uppifrån och vetenskapscentrerade strategi, exemplifierar en grundläggande spänning mellan expertis och demokrati eftersom den innebär att en expertstyrd, teknokratisk beslutsprocess införs på ett område som rör förvaltningen av allmänningarna, vilket i slutändan påverkar välbefinnandet för den lokala befolkningen (t.ex. fiskesamhällen). Dessa spänningar och tillhörande utmaningar utforskas i kapitel 4 respektive 5, medan sammanfattande lärdomar dras i kapitel 6 och 7. Dessa kapitels syfte är därmed att föreslår en ny forskningsagenda för att söka efter, utforska och kombinera insikter från alternativa tillvägagångssätt som, även om de är marginaliserade, uteslutna eller undertryckta, kan hittas i den befintliga forskningslitteraturen.
Huvudtemat för denna nya forskningsagenda är att undersöka sambandet mellan den befintliga problembilden för fisket, de förvaltningsmål som följer av denna problembild och den kunskap som söks och tillämpas för denna skärningspunkt.
Vid sidan av bokprojektet har jag utfört en del mindre arbete med ytterligare publikationer som är direkt relaterade till RJSAB:s bokprojekt. Detta gäller tre tidskriftsartiklar (arbete med revideringar för Sundqvist & Linke 2024; Nielsen et al. 2024; Phillipson et al. 2024) och framtagning av en rapport (Wingren, Linke & Tschernij 2024, se nedan).
2. Resultat utöver publikationerna
Detta projekts huvudresultat är det bokprojekt som presenteras ovan. Dessutom har projektet lett till att nya kontakter och nätverk har etablerats och att befintliga kontakter och nätverk har vidareutvecklats samt till nya forskningsidéer (se nedan).
3. Nya forskningsfrågor
Detta projekt resulterar i utvecklingen av en hel rad nya forskningsfrågor. Som nämnts ovan kallar jag dem till och med för en ny forskningsagenda som föreslår utforskning av alternativa kunskapssystem för hållbarhetsomställningar inom miljövetenskap och miljöstyrning.
Det nya forskningstemat kommer att behandlas i nya projektansökningar och omfattar följande frågor: Vilken typ av kunskap krävs i EU:s befintliga fiskeripolitik och vad anses vara relevant av de aktörer som hanterar denna kunskap? Vilka (andra) typer av kunskap anses vara relevanta för att identifiera hållbara lösningar? Vilka alternativa fall av kunskapsanvändning kan identifieras för att ta itu med aktuella hållbarhetsutmaningar? Vilken potential har dessa alternativ för att identifiera nya kunskapsvägar för hållbarhetsomställningar inom fiskeriförvaltning? Vilka kriterier kan identifieras som gör kunskap mer lämplig för att ta itu med befintliga hållbarhetsutmaningar inom fiskeriförvaltningen? Vilka konsekvenser får dessa kriterier för ny forskningspolitik och praxis?
4. Spridning och nya samarbeten
Projektet omfattade två gästforskningsperioder och två längre skrivretreater. I januari 2024 besökte jag institutionen för sociologi och antropologi vid University La Laguna, Tenerife/Spanien. Vistelsen resulterade i nya samarbeten med kollegor, anordnandet av studiebesök och en halvdagsworkshop som inkluderade forskningsmiljön från institutionen, dvs. forskargrupperna hos Prof. Jose Pascual-Fernández och Prof. Raquel de la Cruz Modino samt min doktorand Viktor Vesterberg, som deltog online. Samarbetet med professor Jose Pascual ledde också till att vi bjöd in honom och han tackade ja till att vara opponent vid Viktor Vesterbergs disputation den 7 mars 2025 vid min heminstitution. Under min andra gästforskarvistelse vid Arktiska Universitetet Tromsø i Norge fick jag möjlighet att fortsätta tidigare påbörjade samarbeten med mina kollegor Prof. Petter Holm och Dr. Kåre Nolde Nielsen. Dessutom etablerade jag nya kontakter, främst med Fern Wickson, som är professor i Ocean Leadership vid institutionen, vilket ledde till intressanta diskussioner och erfarenhetsutbyte om våra utbildningsprogram i marin samhällsvetenskap. Utöver mina forskningsbesök genomförde jag två vistelser på skrivretreater, en på Jonsereds Herregård nära Göteborg och en på svenska Atheninstitutets pensionat i Kavalla/Grekland.
Vidare utökade jag befintliga kontakter från Centre for Maritime Research (MARE-nätverket) och organiserade genom detta en panel vid Political Ecology Network-konferensen i Lund (10-12 juni 2024) samt en workshop därefter i Göteborg som användes för att förbereda en EU-ansökan för ett ITN Training Network (forskarskola).
I detta RJSAB-projekt skriver jag en bok med den preliminära titeln "Fishing for alternatives: knowledge for sustainability transformations in fisheries and environmental governance". Boken exponerar viktiga styrningsutmaningar relaterade till användningen av expertis för hållbar utveckling och beslutsfattande genom illustrationer av befintliga interaktioner mellan vetenskap, politik och samhälle inom fiskeriförvaltning. Mitt övergripande mål är att ta reda på vilka olika typer av kunskap som behövs för omställningar till hållbarhet inom fiskeriförvaltningen - och vilka lärdomar som kan dras av dessa insikter för miljöstyrning i allmänhet.
Hypotesen i boken är att det befintliga kunskapssystemet för fiskeriförvaltning (och andra områden inom miljöstyrning) inte är tillräckligt för att hantera de komplexa socioekologiska problem som sammanflätar fiskeri- och kustförvaltning. Detta på grund av dess exklusiva beroende av kvantitativ, vetenskapligt baserad biologisk och ekonomisk expertis.
Boken behandlar en grundläggande men komplex forskningsfråga: Varför säkerställer inte den befintliga kunskapsbasen inom fiskeriförvaltningen, med djupgående expertis och erfarenhet, som kanaliseras och administreras genom avancerade institutionella strukturer som organiserar tillämpningen av denna expertis för ett hållbart uttag av fiskresurser, ett långsiktigt hållbart nyttjande av denna förnybara havsresurs?
Denna fråga behandlas i två successiva steg. För det första undersöks i tre empiriska kapitel (3–5) vilken typ av miljöexpertis som efterfrågas i den befintliga fiskeriförvaltningen och vilka dilemman och utmaningar som uppstår för rådgivande vetenskap och dess användning i överläggningar och beslutsfattande. För det andra söker kapitel 6 och 7 efter alternativa tillvägagångssätt. Genom att granska den befintliga fiskeriforskningslitteraturen beskriva dessa kapitel olika sätt att organisera tillämpningen av kunskap för förvaltning och beslutsfattande som kan leda till mer hållbara förvaltningssystem när det gäller social och miljömässig rättvisa.
1. Projektets viktigaste resultat och publikationer, samt ett resonemang
I början av arbetet med boken utförde jag ett omfattande arbete för att revidera den ursprungligen planerade strukturen, huvuddragen och dispositionen av boken (kapitel upplägg och innehåll). Den ursprungliga idén från ansökan var att skriva en syntes av min egen forskning under de senaste 15 åren. Även om denna idé har behållits, hittade jag en ny ingång för att presentera den övergripande narrativet för detta bokprojekt. Detta nya perspektiv, som ifrågasätter om befintliga kunskapssystem är tillräckliga för hållbarhetsomvandlingar, uttrycks i hypotesen och forskningsfrågan ovan och är avsett att presentera en ny forskningsagenda. Utöver att sammanfatta insikter och dra lärdomar av befintliga problem och utmaningar med expertis och legitimitet i fiskeriförvaltningen (min tidigare forskning), föreslår jag också en ny forskningsagenda som också ger sig ut på jakt efter alternativa kunskapssystem som är mer lämpade för att uppnå verkliga omvandlingar till hållbarhet i fiskeriförvaltningen och därefter.
Detta upplägg ligger till grund för bokens nya struktur: från detaljerade beskrivningar och empiriska analyser av de institutioner och processer som tillämpar kunskap för fiskeriförvaltning (kapitel 3-5), syftar den återstående delen av boken till att utforska vilka olika vägar som kan hittas, föreställas eller utvecklas som alternativa vägar till hållbarhet och frågar sig vilken typ av expertis och kunskapsprocesser som skulle behövas för att uppnå sådana omvandlingar (kapitel 6 & 7).
Bokens inledning med dispositioner för samtliga kapitel presenterades vid en workshop på Nordic Environmental Social Science konferensen i juni i Åbo/Finland och de substantiella kommentarer som jag fick användes för att revidera textutkasten under sommaren 2024. Under hösten fokuserade jag mitt schema för att få sammanhängande skrivtid för de empiriska kapitlen, som delvis genomfördes på Svenska Huset i Kavalla (Grekland). De centrala preliminära slutsatser som jag hittills kan dra från dessa empiriska kapitel är att fiskeriförvaltningen, på grund av sin hierarkiska, uppifrån och vetenskapscentrerade strategi, exemplifierar en grundläggande spänning mellan expertis och demokrati eftersom den innebär att en expertstyrd, teknokratisk beslutsprocess införs på ett område som rör förvaltningen av allmänningarna, vilket i slutändan påverkar välbefinnandet för den lokala befolkningen (t.ex. fiskesamhällen). Dessa spänningar och tillhörande utmaningar utforskas i kapitel 4 respektive 5, medan sammanfattande lärdomar dras i kapitel 6 och 7. Dessa kapitels syfte är därmed att föreslår en ny forskningsagenda för att söka efter, utforska och kombinera insikter från alternativa tillvägagångssätt som, även om de är marginaliserade, uteslutna eller undertryckta, kan hittas i den befintliga forskningslitteraturen.
Huvudtemat för denna nya forskningsagenda är att undersöka sambandet mellan den befintliga problembilden för fisket, de förvaltningsmål som följer av denna problembild och den kunskap som söks och tillämpas för denna skärningspunkt.
Vid sidan av bokprojektet har jag utfört en del mindre arbete med ytterligare publikationer som är direkt relaterade till RJSAB:s bokprojekt. Detta gäller tre tidskriftsartiklar (arbete med revideringar för Sundqvist & Linke 2024; Nielsen et al. 2024; Phillipson et al. 2024) och framtagning av en rapport (Wingren, Linke & Tschernij 2024, se nedan).
2. Resultat utöver publikationerna
Detta projekts huvudresultat är det bokprojekt som presenteras ovan. Dessutom har projektet lett till att nya kontakter och nätverk har etablerats och att befintliga kontakter och nätverk har vidareutvecklats samt till nya forskningsidéer (se nedan).
3. Nya forskningsfrågor
Detta projekt resulterar i utvecklingen av en hel rad nya forskningsfrågor. Som nämnts ovan kallar jag dem till och med för en ny forskningsagenda som föreslår utforskning av alternativa kunskapssystem för hållbarhetsomställningar inom miljövetenskap och miljöstyrning.
Det nya forskningstemat kommer att behandlas i nya projektansökningar och omfattar följande frågor: Vilken typ av kunskap krävs i EU:s befintliga fiskeripolitik och vad anses vara relevant av de aktörer som hanterar denna kunskap? Vilka (andra) typer av kunskap anses vara relevanta för att identifiera hållbara lösningar? Vilka alternativa fall av kunskapsanvändning kan identifieras för att ta itu med aktuella hållbarhetsutmaningar? Vilken potential har dessa alternativ för att identifiera nya kunskapsvägar för hållbarhetsomställningar inom fiskeriförvaltning? Vilka kriterier kan identifieras som gör kunskap mer lämplig för att ta itu med befintliga hållbarhetsutmaningar inom fiskeriförvaltningen? Vilka konsekvenser får dessa kriterier för ny forskningspolitik och praxis?
4. Spridning och nya samarbeten
Projektet omfattade två gästforskningsperioder och två längre skrivretreater. I januari 2024 besökte jag institutionen för sociologi och antropologi vid University La Laguna, Tenerife/Spanien. Vistelsen resulterade i nya samarbeten med kollegor, anordnandet av studiebesök och en halvdagsworkshop som inkluderade forskningsmiljön från institutionen, dvs. forskargrupperna hos Prof. Jose Pascual-Fernández och Prof. Raquel de la Cruz Modino samt min doktorand Viktor Vesterberg, som deltog online. Samarbetet med professor Jose Pascual ledde också till att vi bjöd in honom och han tackade ja till att vara opponent vid Viktor Vesterbergs disputation den 7 mars 2025 vid min heminstitution. Under min andra gästforskarvistelse vid Arktiska Universitetet Tromsø i Norge fick jag möjlighet att fortsätta tidigare påbörjade samarbeten med mina kollegor Prof. Petter Holm och Dr. Kåre Nolde Nielsen. Dessutom etablerade jag nya kontakter, främst med Fern Wickson, som är professor i Ocean Leadership vid institutionen, vilket ledde till intressanta diskussioner och erfarenhetsutbyte om våra utbildningsprogram i marin samhällsvetenskap. Utöver mina forskningsbesök genomförde jag två vistelser på skrivretreater, en på Jonsereds Herregård nära Göteborg och en på svenska Atheninstitutets pensionat i Kavalla/Grekland.
Vidare utökade jag befintliga kontakter från Centre for Maritime Research (MARE-nätverket) och organiserade genom detta en panel vid Political Ecology Network-konferensen i Lund (10-12 juni 2024) samt en workshop därefter i Göteborg som användes för att förbereda en EU-ansökan för ett ITN Training Network (forskarskola).