Forskningen visar hur två affektiva skiften ägde rum i den gustavianska kulturen under Gustav III:s regeringstid. En förskjutning från en adligt präglad sensibilitet till en borgerlig sentimentalitet uppstod under 1770- och 1780-talet, vilket följdes av en åtstramande reaktion under sent 1780-tal.

Opera är central i studien, som den konstform kungen valde ut som sitt redskap för en genomgripande kulturell förnyelse, med formeringen av en svensk nation som mål. En återverkan återfinns i den gustavianska litteraturen, bildkonsten, taldramat och arkitekturen – liksom i trädgårdskonsten. Förnyelsen uppstod i ett samhälle där de lägre stånden genom kungen åtnjöt en tilltagande makt på bekostnad av adeln och där en marknad för konsterna uppstod.

På så sätt visar sig den gustavianska erans värld. Därmed åstadkoms ett nytt sätt att närma sig denna period, där den gustavianska kulturen behandlas som en väsentlig del av det sena 1700-talets europeiska kultur, i stället för att vara perifer.

Syftet med denna forskning är att klargöra den verkan som det affektiva har på kulturell och social förändring. Affektivitet ses därmed inte som en följd av historisk eller samhällelig förändring, utan som en dimension som kan vara grundläggande för denna förändring. Begreppet patem – det affektivas grund – är avgörande för denna genomlysning av den gustavianska kulturen.