Arkitekterna bakom ”det amerikanska systemet”: mobiliseringen av manufakturintresset i USA, 1815-1890
Det här projektet undersöker mobiliseringen av det amerikanska manufakturintresset, från slutet av Napoleonkrigen till 1890 då kongressen började anta lagstiftning för att inskränka storföretagens inflytande. Jag undersöker formeringen av manufakturintresset, dess mål, organisationsstruktur, arbetssätt och resurser. Medan politiska partier har rönt stor uppmärksamhet bland historiker som undersökt 1800-talets USA har andra former för att organisera intressen och kanalisera politisk aktivism förbisetts. Projektet har lånat inspiration från teoribildningen kring kollektiv mobilisering. Intressegrupper uppstår inte spontant; möjligheter för mobilisering måste existera. Individer måste kunna formulera gemensamma tolkningar och mål. Förmågan att organisera och vinna inflytande över den politiska processen beror ytterst på gruppens förmåga att säkra och mobilisera resurser - materiella, personella, moraliska, organisatoriska. Projektet följer manufakturintresset kronologiskt, men lägger speciellt vikt vid tider av ökad konflikt om den ekonomiska politiken. Mina källor består av ledande aktivisters privata dokument från arkiv i Philadelphia, New York och Washington samt en omfattande uppsättning tryckta pamfletter, petitioner, protokoll, anteckningar från industrikonvent, magasin och dagstidningar. Projektet kommer att generera viktig ny kunskap om 1800-talets politiska landskap och den industriella kapitalismens framväxt i USA.
Slutredovisning
Projektets syfte och utveckling samt kort om genomförande:
Projektet undersöker framväxten av en organiserad industrilobby i 1800-talets USA. Mer specifikt fokuserar projektet på associationer av ”friends of industry” i New York City och Philadelphia. Det övergripande syftet är att kartlägga hur dessa grupper etablerade sig, hur de mobiliserade, hur de anskaffade nödvändiga resurser samt vilken roll de spelade i den federala och delstatliga politiken. Projektet fyller en lucka i den existerande forskningen. Det finns idag en omfattande forskning om intressepolitik (eller lobbying), men befintliga studier fokuserar i princip uteslutande på tiden runt andra världskriget och senare. I denna litteratur är framväxten av intressegrupper nära kopplad till den moderna välfärdsstatens omfördelningsprogram och regleringar. Organiserade intressen under tidigare perioder har förblivit ett till stora delar outforskat område. Historiker med fokus på 1800-talets USA har framför allt inriktat sig på politiska partier samt enfrågegrupper av exempelvis slaverimotståndare eller nykterhetsivrare.
Projektet har i allt väsentligt följt beskrivningen i den ursprungliga ansökan. Studien är kronologiskt strukturerad och fokuserar speciellt på industriorganisationers politiska mobilisering under ekonomiska och finansiella kriser – depressionen efter Napoleonkrigen, lågkonjunkturen och ”Nullification Crisis” under slutet av 1820-talet och början av 1830-talet, lågkonjunkturen från ”Panic of 1837” till cirka 1842, krisen inom järnindustrin i kölvattnet av 1846 års tariff samt "Panic of 1857" och konjunkturnedgången efter inbördeskriget.
I ett viktigt avseenden skiljer sig dock projektet från det ursprungliga förslaget. Min ansökan skisserade en studie som skulle täcka perioden från Napoleonkrigens slut till 1890-talet. Enligt min ursprungliga plan skulle slutkapitlet behandla hur industrilobbyn hanterade federalstatens försök att reglera större sammanslutningar av företag och deras politiska verksamhet. Under arbetet har jag dock blivit övertygad om att trust-debatterna under det sena 1800-talet handlade om delvis andra frågor och aktörer. Mot bakgrund av att överlappande organisationer utgör studiens röda tråd framstår åren efter det amerikanska inbördeskriget, och mer bestämt bildandet av American Iron and Steel Association (1864) och National Industrial League (1869), som en mer naturlig slutpunkt. Sett till organisation och resurser skiljde sig dessa lobbygrupper radikalt från de sammanslutningar av ”friends of industry” som var politiskt aktiva under de föregående årtiondena. Ytterligare ett skäl till att avsluta studien med etableringen av dessa organisationer är att politikens villkor radikalt förändrades efter inbördeskriget, till följd av demokratisering och byråkratisering.
Under två månadslånga vistelser arbetade jag i arkiven vid Historical Society of Pennsylvania, New York Historical Society samt Hagley Museum and Library. Vistelsen i Philadelphia gav mig även tillgång till University of Pennsylvanias bibliotek och tidningsdatabasen Early American Newspapers. Materialet har gjort det möjligt att identifiera centrala aktörer, såväl individer som organisationer. Flera av de tidiga organisationerna, exempelvis American Society for the Encouragement of Domestic Manufactures, saknar egna arkiv, men tidningsmaterial, privat korrespondens och dagböcker har gjort det möjligt att rekonstruera deras verksamhet. Med hjälp av annonser och tryckt material från delstatliga lagstiftande församlingar har jag kunnat undersöka ledande industrivänners affärsrelationer och privatekonomiska intressen. Senare organisationer, till exempel American Institute of the City of New-York, har egna tidskrifter och omfattande arkiv som inte tidigare använts systematiskt i historiska undersökningar.
Projektets tre viktigaste resultat och bidrag till den internationella forskningsfronten:
1. Min studie omfattar organisationer och individuella aktörer som inte tidigare varit föremål för historievetenskaplig forskning. Tidigare studier citerar visserligen pamfletter och annat material som American Society for the Encouragement of Domestic Manufactures, Pennsylvania Society for the Promotion of Manufactures and the Mechanic Arts och andra likasinnade organisationer producerade, men dessa studier fokuserar vare sig på organisationerna i sig eller på samtida lobbyarbete mer generellt. Tidigare forskning i amerikansk politisk historia har inte studerat hur intresseorganisationer organiserade sig under 1800-talet, hur de finansierade sin verksamhet eller vilka metoder de använde i sina försök att vinna inflytande över den politiska processen. Överlag vet vi väldigt lite om lobbyorganisationer och deras medlemmar. Min studie omfattar en grundlig kartläggning av grupper av ”friends of industry” och visar hur deras sätt att organisera sig och arbeta politiskt förändrades under perioden. Äldre forskning, som fokuserar på valda politiker och kongressens verksamhet, har noterat tariffen som en central konflikthärd. Projektet visar att industriorganisationer spelade en central roll i dessa konflikter. Vidare visar jag att de engagerade sig i ett vitt spektrum av frågor, som även inkluderade immigration, skatter, auktioner och inkorporeringslagstiftning. Jag kan också visa att att ”friends of industry” redan vid Napoleonkrigens slut tillhörde den urbana eliten. Tidigare studier av samhällets övre skikt gör gällande att manufakturägare inte vann tillträde till den etablerade merkantila elitens sociala nätverk förrän under inbördeskriget. Min forskning visar dock att ”friends of industry” redan under 1810-talet hade tillgång till exklusiva privata klubbar, ämbeten och affärsmöjligheter. Faktum är att dessa resurser var en premiss för deras politiska verksamhet.
2. Min studie visar att ”friends of industry” i viktiga avseenden formade den ekonomiska debatten i USA under den undersökta perioden. Varken federalstaten eller delstaterna hade under denna tid tillräcklig administrativ kapacitet för att samla in och analysera ekonomisk data med hänsyn till den snabbt expanderande industrisektorn. I princip all relevant information om den inhemska produktionen av textilier, papper, glas, metallprodukter och så vidare samlades ihop och publicerades av grupper av ”friends of industry”. I de enstaka fall federalstaten initierade insamling av data – till exempel den rapport som finansminister Louis McLane sammanställde i början 1830-talet och försöken att kartlägga järnindustrin i slutet av 1840-talet – var det industrivänner som ombesörjde det praktiska arbetet. Ansträngningarna att identifiera, samla in och tolka relevant data om USA:s industriella utveckling utgjorde en central del av tidiga lobbyorganisationers verksamhet. Materialet användes i petitions- och tidningskampanjer, och det bidrog till att stärka industriorganisationer status. ”Friends of industry” använde målmedvetet den information de samlade in i syfte att framställa sig som opartiska experter.
3. Studien kopplar industrilobbyns utveckling till den teknologiska utvecklingen. De som ledde mobiliseringen av ”friends of industry” var konsekvent de entreprenörer som anammade nya produktionsmetoder och investerade i nya maskiner och kraftkällor. Under lågkonjunkturen efter Napoleonkrigens slut var det främst industriidkare som investerade i vattenkraft samt mekaniserad vävning som mobiliserade politiskt. I slutet av 1820-talet var det framför allt de som diversifierade sin affärsverksamhet och satsade på storskalig produktion av ylletextilier och maskiner som engagerade sig politiskt. Ny teknologi band samman nya kombinationer av intressen. Förbättrad infrastruktur i form av ”turnpikes”, broar, kanaler och så småningom järnvägar innebar inte bara att varor enklare och billigare kunde transporteras till större urbana marknader. Det innebar också att industriidkare fick tillgång till billigt kol från fälten i Pennsylvania och New Jersey. Nya framställningsprocesser gjorde det möjligt att utnyttja antracitkol i stor omfattningen i produktionen av järn. Övergången skapade nya länkar mellan järnproducenter, gruvintressen och finansiärer. Firmor som anammade de nya produktionsmetoderna krävde betydligt högre kapitalinsatser. Riskerna ökade betydligt, men industriledare fick samtidigt större resurser att bedriva lobbying. Vid tiden för inbördeskriget kontrollerades de största järnverken, kolgruvorna och järnvägarna i mellanvästern och östra USA av en relativt liten och homogen grupp industrialister. Studien avslutas med en undersökning av den synergi av intressen som uppstod kring de stålproducenter som investerade i nya produktionsmetoder.
Nya forskningsfrågor:
De finansiella och militära utmaningar som inbördeskriget innebar låg till grund för en snabb expansion av federalstaten, såväl i storlek som i kapacitet. Under konflikten genomdrev ambitiösa federala tjänstemän vittgående reformer med hänsyn till skatter, bankväsende, handel, valuta och arbete. Följande årtionden fortsatte den federala statsapparaten att växa och förvaltningen genomgick en professionalisering. Politiken reformerade av innovativa procedurer. I allt högre utsträckning började kongressen förlita sig på experter som vittnade inför utskott. Oberoende kommissioner och rådgivande nämnder, bestående av representanter för statsmakt och industri, tog över ansvar för att reglera produktion av tjänster och varor. En växande federal byråkrati började inhämta data med mer systematiska metoder. Kort sagt, politiska aktörer av alla typer, konfronterade radikalt förändrade möjligheter och begränsningar 1920 jämfört med 1860. I mitt kommande projekt ämnar jag undersöka lobbygruppers roll i denna utveckling. Mer specifikt kommer jag att undersöka järn- och stålindustrins politiska mobilisering från slutet av det amerikanska inbördeskriget till tiden runt första världskriget. Studien kommer fokusera på American Iron and Steel Association (AISA), en paraplyorganisation som bildades i november 1864 av representanter för ett hundratal av de största järn- och stålverken, maskinindustrierna och handelsföretagen inom metallsektorn. AISA växte snabbt och fungerade under den undersökta perioden som järn- och stålindustrins främsta politiska organ. Med utgångspunkt i AISA:s politiska mobilisering kommer det tilltänkta projektet analysera industrilobbyns roll i den politiska processen mellan inbördeskriget och framväxten av det formaliserade samarbete som utvecklades mellan federalstaten och storindustrier under The War Industries Board – en federal myndighet som upprättades sommaren 1917 för att koordinera krigsinsatsen. En studie av just denna intressegrupp är speciellt angeläget givet järn- och stålindustrins enormt snabba expansion, dess bestående politiska inflytande och dess centrala betydelse för USA:s ekonomiska makt och internationella position.
Projektets internationella dimensioner:
Ämnet för studien har en uppenbar internationell dimension. Under arkivvistelserna i Philadelphia deltog jag i den seminarieserie som organiseras av McNeil Center for Early American Studies, där jag tidigare varit verksam. Genom deltagande i internationella konferenser (se nedan) har jag fått värdefulla synpunkter och skapat nya kontakter. Flera kollegor har läst och kommenterat utdrag ur min forskning.
Resultatspridning:
Delundersökningar av forskningsprojektet har presenterats vid följande internationella konferenser.
2019 Organization of American Historians Annual Meeting, Philadelphia, april 4-6 2019
“A Fire Bell in the Past: The Missouri Crisis at 200”, Kinder Institute on Constitutional Democracy, University of Missouri, Columbia, Missouri, februari 15-16 2019
43rd Annual Economic and Business History Society Conference, Jyväskylä, Finland, maj 30-juni 2 2018
Port Cities and Migration in the Modern Era, University of Gothenburg (GU), Centre for European Research (CERGU), november 23-24, 2017
Vid de tre förstnämnda konferenserna ingick jag i paneler med kollegor från lärosäten i USA, Frankrike och Kanada. Med utgångspunkt i de arbeten som presenterades vid ”Port Cities and Migration in the Modern Era” har jag och min kollega Christina Reimann redigerat en antologi, Migrants and the Making of the Urban-Maritime World. I denna, som totalt omfattar omkring 130 000 ord, ingår bidrag från historiker vid engelska, franska, belgiska, spanska och tyska universitet. Vi har kontrakt med Taylor & Francis, och antologin är planerad att publiceras i Routledge Advances in Urban History. Fullständigt manus skickades in i november 2019. Förutom att jag är en av de två redaktörerna bidrar jag med ett kapitel. Mitt bidrag utgår från en del av ett av kapitlen i min planerade monografi och behandlar organisationer av ”friends of industry” i New York City och hur deras politik med hänsyn till immigranter förändrades under årtiondena efter Napoleonkrigens slut.
Artikeln “The American Institute and the Problem of Interest Group Mobilization in Antebellum United States” har accepterats för publicering av Enterprise & Society. Slutkorrekturet är inskickat. Artikeln undersöker The American Institute, en New York-baserad lobbyorganisation, och dess innovativa användning av manufakturmässor för att generera intäkter, attrahera nya medlemmar, etablera kontakter med likasinnade grupper och väcka opinion.Projektets viktigaste publikation är en monografi. Min ambition är att publicera med Chicago University Press eller Johns Hopkins University Press. Bägge förlagen publicerar studier inom fältet ”business history”. Mitt manus består av tio kapitel plus en introduktion och en epilog. Sammantaget är manuskriptet till 90 procent färdigställt. Jag planerar att lämna in fullständigt manus till förlag för peer review senast den 30 juni 2020.
Projektet undersöker framväxten av en organiserad industrilobby i 1800-talets USA. Mer specifikt fokuserar projektet på associationer av ”friends of industry” i New York City och Philadelphia. Det övergripande syftet är att kartlägga hur dessa grupper etablerade sig, hur de mobiliserade, hur de anskaffade nödvändiga resurser samt vilken roll de spelade i den federala och delstatliga politiken. Projektet fyller en lucka i den existerande forskningen. Det finns idag en omfattande forskning om intressepolitik (eller lobbying), men befintliga studier fokuserar i princip uteslutande på tiden runt andra världskriget och senare. I denna litteratur är framväxten av intressegrupper nära kopplad till den moderna välfärdsstatens omfördelningsprogram och regleringar. Organiserade intressen under tidigare perioder har förblivit ett till stora delar outforskat område. Historiker med fokus på 1800-talets USA har framför allt inriktat sig på politiska partier samt enfrågegrupper av exempelvis slaverimotståndare eller nykterhetsivrare.
Projektet har i allt väsentligt följt beskrivningen i den ursprungliga ansökan. Studien är kronologiskt strukturerad och fokuserar speciellt på industriorganisationers politiska mobilisering under ekonomiska och finansiella kriser – depressionen efter Napoleonkrigen, lågkonjunkturen och ”Nullification Crisis” under slutet av 1820-talet och början av 1830-talet, lågkonjunkturen från ”Panic of 1837” till cirka 1842, krisen inom järnindustrin i kölvattnet av 1846 års tariff samt "Panic of 1857" och konjunkturnedgången efter inbördeskriget.
I ett viktigt avseenden skiljer sig dock projektet från det ursprungliga förslaget. Min ansökan skisserade en studie som skulle täcka perioden från Napoleonkrigens slut till 1890-talet. Enligt min ursprungliga plan skulle slutkapitlet behandla hur industrilobbyn hanterade federalstatens försök att reglera större sammanslutningar av företag och deras politiska verksamhet. Under arbetet har jag dock blivit övertygad om att trust-debatterna under det sena 1800-talet handlade om delvis andra frågor och aktörer. Mot bakgrund av att överlappande organisationer utgör studiens röda tråd framstår åren efter det amerikanska inbördeskriget, och mer bestämt bildandet av American Iron and Steel Association (1864) och National Industrial League (1869), som en mer naturlig slutpunkt. Sett till organisation och resurser skiljde sig dessa lobbygrupper radikalt från de sammanslutningar av ”friends of industry” som var politiskt aktiva under de föregående årtiondena. Ytterligare ett skäl till att avsluta studien med etableringen av dessa organisationer är att politikens villkor radikalt förändrades efter inbördeskriget, till följd av demokratisering och byråkratisering.
Under två månadslånga vistelser arbetade jag i arkiven vid Historical Society of Pennsylvania, New York Historical Society samt Hagley Museum and Library. Vistelsen i Philadelphia gav mig även tillgång till University of Pennsylvanias bibliotek och tidningsdatabasen Early American Newspapers. Materialet har gjort det möjligt att identifiera centrala aktörer, såväl individer som organisationer. Flera av de tidiga organisationerna, exempelvis American Society for the Encouragement of Domestic Manufactures, saknar egna arkiv, men tidningsmaterial, privat korrespondens och dagböcker har gjort det möjligt att rekonstruera deras verksamhet. Med hjälp av annonser och tryckt material från delstatliga lagstiftande församlingar har jag kunnat undersöka ledande industrivänners affärsrelationer och privatekonomiska intressen. Senare organisationer, till exempel American Institute of the City of New-York, har egna tidskrifter och omfattande arkiv som inte tidigare använts systematiskt i historiska undersökningar.
Projektets tre viktigaste resultat och bidrag till den internationella forskningsfronten:
1. Min studie omfattar organisationer och individuella aktörer som inte tidigare varit föremål för historievetenskaplig forskning. Tidigare studier citerar visserligen pamfletter och annat material som American Society for the Encouragement of Domestic Manufactures, Pennsylvania Society for the Promotion of Manufactures and the Mechanic Arts och andra likasinnade organisationer producerade, men dessa studier fokuserar vare sig på organisationerna i sig eller på samtida lobbyarbete mer generellt. Tidigare forskning i amerikansk politisk historia har inte studerat hur intresseorganisationer organiserade sig under 1800-talet, hur de finansierade sin verksamhet eller vilka metoder de använde i sina försök att vinna inflytande över den politiska processen. Överlag vet vi väldigt lite om lobbyorganisationer och deras medlemmar. Min studie omfattar en grundlig kartläggning av grupper av ”friends of industry” och visar hur deras sätt att organisera sig och arbeta politiskt förändrades under perioden. Äldre forskning, som fokuserar på valda politiker och kongressens verksamhet, har noterat tariffen som en central konflikthärd. Projektet visar att industriorganisationer spelade en central roll i dessa konflikter. Vidare visar jag att de engagerade sig i ett vitt spektrum av frågor, som även inkluderade immigration, skatter, auktioner och inkorporeringslagstiftning. Jag kan också visa att att ”friends of industry” redan vid Napoleonkrigens slut tillhörde den urbana eliten. Tidigare studier av samhällets övre skikt gör gällande att manufakturägare inte vann tillträde till den etablerade merkantila elitens sociala nätverk förrän under inbördeskriget. Min forskning visar dock att ”friends of industry” redan under 1810-talet hade tillgång till exklusiva privata klubbar, ämbeten och affärsmöjligheter. Faktum är att dessa resurser var en premiss för deras politiska verksamhet.
2. Min studie visar att ”friends of industry” i viktiga avseenden formade den ekonomiska debatten i USA under den undersökta perioden. Varken federalstaten eller delstaterna hade under denna tid tillräcklig administrativ kapacitet för att samla in och analysera ekonomisk data med hänsyn till den snabbt expanderande industrisektorn. I princip all relevant information om den inhemska produktionen av textilier, papper, glas, metallprodukter och så vidare samlades ihop och publicerades av grupper av ”friends of industry”. I de enstaka fall federalstaten initierade insamling av data – till exempel den rapport som finansminister Louis McLane sammanställde i början 1830-talet och försöken att kartlägga järnindustrin i slutet av 1840-talet – var det industrivänner som ombesörjde det praktiska arbetet. Ansträngningarna att identifiera, samla in och tolka relevant data om USA:s industriella utveckling utgjorde en central del av tidiga lobbyorganisationers verksamhet. Materialet användes i petitions- och tidningskampanjer, och det bidrog till att stärka industriorganisationer status. ”Friends of industry” använde målmedvetet den information de samlade in i syfte att framställa sig som opartiska experter.
3. Studien kopplar industrilobbyns utveckling till den teknologiska utvecklingen. De som ledde mobiliseringen av ”friends of industry” var konsekvent de entreprenörer som anammade nya produktionsmetoder och investerade i nya maskiner och kraftkällor. Under lågkonjunkturen efter Napoleonkrigens slut var det främst industriidkare som investerade i vattenkraft samt mekaniserad vävning som mobiliserade politiskt. I slutet av 1820-talet var det framför allt de som diversifierade sin affärsverksamhet och satsade på storskalig produktion av ylletextilier och maskiner som engagerade sig politiskt. Ny teknologi band samman nya kombinationer av intressen. Förbättrad infrastruktur i form av ”turnpikes”, broar, kanaler och så småningom järnvägar innebar inte bara att varor enklare och billigare kunde transporteras till större urbana marknader. Det innebar också att industriidkare fick tillgång till billigt kol från fälten i Pennsylvania och New Jersey. Nya framställningsprocesser gjorde det möjligt att utnyttja antracitkol i stor omfattningen i produktionen av järn. Övergången skapade nya länkar mellan järnproducenter, gruvintressen och finansiärer. Firmor som anammade de nya produktionsmetoderna krävde betydligt högre kapitalinsatser. Riskerna ökade betydligt, men industriledare fick samtidigt större resurser att bedriva lobbying. Vid tiden för inbördeskriget kontrollerades de största järnverken, kolgruvorna och järnvägarna i mellanvästern och östra USA av en relativt liten och homogen grupp industrialister. Studien avslutas med en undersökning av den synergi av intressen som uppstod kring de stålproducenter som investerade i nya produktionsmetoder.
Nya forskningsfrågor:
De finansiella och militära utmaningar som inbördeskriget innebar låg till grund för en snabb expansion av federalstaten, såväl i storlek som i kapacitet. Under konflikten genomdrev ambitiösa federala tjänstemän vittgående reformer med hänsyn till skatter, bankväsende, handel, valuta och arbete. Följande årtionden fortsatte den federala statsapparaten att växa och förvaltningen genomgick en professionalisering. Politiken reformerade av innovativa procedurer. I allt högre utsträckning började kongressen förlita sig på experter som vittnade inför utskott. Oberoende kommissioner och rådgivande nämnder, bestående av representanter för statsmakt och industri, tog över ansvar för att reglera produktion av tjänster och varor. En växande federal byråkrati började inhämta data med mer systematiska metoder. Kort sagt, politiska aktörer av alla typer, konfronterade radikalt förändrade möjligheter och begränsningar 1920 jämfört med 1860. I mitt kommande projekt ämnar jag undersöka lobbygruppers roll i denna utveckling. Mer specifikt kommer jag att undersöka järn- och stålindustrins politiska mobilisering från slutet av det amerikanska inbördeskriget till tiden runt första världskriget. Studien kommer fokusera på American Iron and Steel Association (AISA), en paraplyorganisation som bildades i november 1864 av representanter för ett hundratal av de största järn- och stålverken, maskinindustrierna och handelsföretagen inom metallsektorn. AISA växte snabbt och fungerade under den undersökta perioden som järn- och stålindustrins främsta politiska organ. Med utgångspunkt i AISA:s politiska mobilisering kommer det tilltänkta projektet analysera industrilobbyns roll i den politiska processen mellan inbördeskriget och framväxten av det formaliserade samarbete som utvecklades mellan federalstaten och storindustrier under The War Industries Board – en federal myndighet som upprättades sommaren 1917 för att koordinera krigsinsatsen. En studie av just denna intressegrupp är speciellt angeläget givet järn- och stålindustrins enormt snabba expansion, dess bestående politiska inflytande och dess centrala betydelse för USA:s ekonomiska makt och internationella position.
Projektets internationella dimensioner:
Ämnet för studien har en uppenbar internationell dimension. Under arkivvistelserna i Philadelphia deltog jag i den seminarieserie som organiseras av McNeil Center for Early American Studies, där jag tidigare varit verksam. Genom deltagande i internationella konferenser (se nedan) har jag fått värdefulla synpunkter och skapat nya kontakter. Flera kollegor har läst och kommenterat utdrag ur min forskning.
Resultatspridning:
Delundersökningar av forskningsprojektet har presenterats vid följande internationella konferenser.
2019 Organization of American Historians Annual Meeting, Philadelphia, april 4-6 2019
“A Fire Bell in the Past: The Missouri Crisis at 200”, Kinder Institute on Constitutional Democracy, University of Missouri, Columbia, Missouri, februari 15-16 2019
43rd Annual Economic and Business History Society Conference, Jyväskylä, Finland, maj 30-juni 2 2018
Port Cities and Migration in the Modern Era, University of Gothenburg (GU), Centre for European Research (CERGU), november 23-24, 2017
Vid de tre förstnämnda konferenserna ingick jag i paneler med kollegor från lärosäten i USA, Frankrike och Kanada. Med utgångspunkt i de arbeten som presenterades vid ”Port Cities and Migration in the Modern Era” har jag och min kollega Christina Reimann redigerat en antologi, Migrants and the Making of the Urban-Maritime World. I denna, som totalt omfattar omkring 130 000 ord, ingår bidrag från historiker vid engelska, franska, belgiska, spanska och tyska universitet. Vi har kontrakt med Taylor & Francis, och antologin är planerad att publiceras i Routledge Advances in Urban History. Fullständigt manus skickades in i november 2019. Förutom att jag är en av de två redaktörerna bidrar jag med ett kapitel. Mitt bidrag utgår från en del av ett av kapitlen i min planerade monografi och behandlar organisationer av ”friends of industry” i New York City och hur deras politik med hänsyn till immigranter förändrades under årtiondena efter Napoleonkrigens slut.
Artikeln “The American Institute and the Problem of Interest Group Mobilization in Antebellum United States” har accepterats för publicering av Enterprise & Society. Slutkorrekturet är inskickat. Artikeln undersöker The American Institute, en New York-baserad lobbyorganisation, och dess innovativa användning av manufakturmässor för att generera intäkter, attrahera nya medlemmar, etablera kontakter med likasinnade grupper och väcka opinion.Projektets viktigaste publikation är en monografi. Min ambition är att publicera med Chicago University Press eller Johns Hopkins University Press. Bägge förlagen publicerar studier inom fältet ”business history”. Mitt manus består av tio kapitel plus en introduktion och en epilog. Sammantaget är manuskriptet till 90 procent färdigställt. Jag planerar att lämna in fullständigt manus till förlag för peer review senast den 30 juni 2020.